En sån där dag

Jag antar att jag fortfarande får skriva under kategorin "Ny på jobbet", jag fortsätter tills jag känner mig "färdig sjuksköterska". Och det blir man ju aldrig.

Nå.

Jag svarade nyligen på en enkät där en av frågorna handlade om huruvida man kunde koppla bort arbetet från fritiden. Något jag har mycket svårt för, trots tappra och upprepade försök. Detta är särskilt påfallande de dagar jag känner att jag gjort fel. Misstag. Sånna där mänskliga saker som man bör förlåta sig själv för, men inte kan. Småsaker, oftast.

Idag hade jag inte planerat att bli måltavla för missnöjet med den svenska sjukvården, jag hade inte planerat att vara ensam sjuksköterska på 9 (eller var det 10?) patienter, utan att ha träffat någon av dem på veckor. Det är oerhört stressande. Jag hade planerat att vara syster duktig, men jag borde lagt ribban lägre. Typ vid jag-gör-mitt-bästa-nivån. Då hade jag varit nöjd nu.


Gott är att det märktes i lönekuvertet att jag arbetat hela påskhelgen, och massa timmar natt. Katjiiing!
/E


Jo.
5 km med stavarna, regn och ilsket skoskav råder bot på en hel del. En hel del fräscha tankar och pepp-talk har ägt rum (i mitt huvud), och jag har insett; Jag klarar mycket att göra, men sällan stress. Stress är avsaknad av kontroll. Jag måste lära mig att stanna upp, samla ihop, få kontroll och börja om. Och att lyssna på min känsla. Så.

Man får äta grötmiddag dagar som denna.