Jag travade till jobbet i strålande solsken med ett leende på läpparna. Kommer till avdelningen och ser att vi har calici (vinterkräkjäklasjukfan). Igen. Jobbar som ett as hela kvällen och är hela tiden steget efter.
Bedrövligt. 3 dagar kvar. Munskydd, handskar, förkläde. Och sprit. Tusen liter handsprit.
Trött är bara förnamnet. Det är en hemsk känsla att inte hinna med patienterna. Inte visa dem förståelse, inte samtala, inte lära känna.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar