Yran är över. Äntligen! Det var skönt att båda kvällarna ta den sista ölen/cidern/vinet vid elva och bli berusad av Jamie Cullum eller karuseller.
Fredagen var klockren med vin på en balkong. Jamie Cullum var oslagbar! Där skapades yrans största leende, bästa gåshud och härligaste värme (trots bara armar). Han är fantastisk och jag ryser av välbehag när jag hör den brittiska engelskan. Wow. Att han fick en dålig recention i aftonbladet ignorerar jag. Som ni förstår. Aftonbladet får sällan mer än en överkryssad geting av mig.
Lördagen var inte lika röjig. Jag var trött och seg. Rödvin har aldrig gjort sånt bättre. Hur som helst. Vi såg Carola med Petra. Det var.. inte alls speciellt bra. Men svenskarna älskar henne och hon kan komma undan med allt. Det bästa med showen var inte de 5 klädbytena, utan Främling, Mickey och Fångad av en stormvind. Sjunga kan hon, men när hon pratar blir jag bara less. Måste hon flåsa så mycket?
Presidentens tal. Han har faktiskt en hel del bra saker att säga. Sen att folk snackar om patriotism och nationalism... kom igen. Så farligt är det faktiskt inte. Allt är inte på blodigt allvar jämt.
Efter ett varv runt karusellerna (jag åkte bara en) gick jag till min farfars lägenhet och slockande direkt. Sov i bäddsoffan som jag sovit i så många gånger när jag var liten. Helt klart kanonsömn! :)
Pannkaka till middag med syster. Imorgon åker hon hemifrån. Igen.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar