Dagarna i Hälsingland har fyllts med massa släkt jag aldrig träffat förut, underbar guacamole, god mat, härliga ungar, bad och fint väder. Kom ner i fredags kväll och åt grillat med gänget. Småkusinerna, lika söta som alltid sprang omkring på sina små skor och la rödvinbär i allas mat. På löradagen var det stora släktkalaset. Sånna tillställningar får mig vanligtvis att vilja krypa ihop och stänga in mig någonstans. Men det gick hyfsat bra.
Det var skönt att vakna med solen i ögonen vid fyra och höra tåget rusa förbi utanför. Skönare att somna om och vakna vid tio av barnfnitter och bara fötter mot trägolv. Några saker får mig att känna enorm lättnad över att inte längre vara 17 år. Inte längre göra sig liten och kräva uppmärksamhet från någon som inte vill ge den. Inte längre fokusera på det som är jobbigt, utan mer på det som är roligt, fint och bra.
Bilade hem med syster som poppade 80talsbalader. Det var bara permanenten, snetoffs och plastörhängen som saknades. Äventyrligt vill jag lova. Jag fick nämligen batteristopp i en bilkö. Det löste sig som tur var. Tack för startkablar!
Julia var här igår. Vi åt thaimat med syster. Sen fick hon klippa av mina slitna toppar och titta på Johnny Depp med mig! Jag är inte heller råttfärgad tack vare några blonda slingor.
I övrigt står jag på 23e reservplats till Norrköpings Sjuksköterskeprogram. Och 151a reserv till Linköping. Hur som helst så letar vi lägenhet och hoppas på att jag kommer in någonstans. Vad annars?
Det verkar som att förkylningen har brutit ut. Den har legat i min kropp i någon vecka, men först nu börjar jag känna mig krasslig på allvar. Nåja.
Shanghai Baby. Bra bok.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar