Linköping nästa.

Det var ett tag sedan jag skrev. Internet har varit nere i några dygn. Jag har jobbat och druckit några öl på stråket. Härligt i kvällssolen. Men jag är nog less på folks allmäna inställning att vara fullast i flest dagar och få så många ragg som möjligt. Usch och Fy. Yran kommer olägligt i år.
Igår blev det stråket med tjejerna. Härligt gäng! Riktigt härligt! Det var skönt att vara nykter och köra hem på natten. Skönt att sova med fönstret öppet. Trots att grannen har höfläkten på högsta styrka. Den lever om vill jag lova. Inatt tänkte jag gå dit och peta in en pinne i den.

Idag var jag på stan hela dagen utan anledning. Flängde runt som en osalig ande bland allt folk. Huvva. Träffade iaf Rudolph en kort sväng. Jag förstår inte varför allt alltid krockar när vi ska ses. Nåja. Han finns där. Jag åt en macka från Törners vid vattnet i badhusparken. Mycket tankar i huvudet. Dock inga jag kan sätta ord på. Handlade mat på coop. Det är nått speciellt med att laga got mat åt sig själv. Kräftor älskar mat. Jag skulle gå under om jag tvingades leva på ensidig kost för länge. Hur ska jag kunna plugga!? Hur som helst. Ikväll blev det bakad potatis med soltorkade tomater-oliv-curry-röra i solen.

Jag och Julia har nämligen fått tag på en trea i Linköping!! Det kommer att bli grymt! Jag har inte smält det ännu.. Känslostormen kommer när jag börjar packa. Vi tar det då.

Min bil. Har fel på batterit. Någon dag när jag känner mig extra redig ska jag göra ett försök att byta ut det mot batteriet som sitter i colten. Kanske passar jag också på att försöka fixa den förbannade dörren som vägrar öppnas från insidan. Hur nu det ska gå till.


Towa solstråle har semester och åker till spanien en månad. När hon kommer tillbaka har jag flyttat. Hon gör mig glad. Jag fick ett fint sms från tåget. Hon skrev att ingen kan se så ärligt lycklig ut som jag gör. Söta. Jag tror, vid närmare eftertanke, att hon kan ha rätt. När jag är glad så blir jag så hejdlöst överglad och energifull. Men när jag blir less så blir jag så hopplöst less. Då finns det ingenting som hjälper. Mina "ups and downs" är påtagliga. Jag har känslorna utanpå kroppen, har jag förstått. Jag som trodde att jag var så bra på att hålla masken. Julia sa en gång att när jag hittar ett problem så blir jag fixarad vid det tills jag hittar en lösning. Hon har rätt. Tur att mina vänner känner mig bättre än vad jag gör. Älskar.

/E