21år klokare

Nu har jag blivit 21 år. Gog mat och rolig tårta hos mig med vänner. Helt bra dag! Fick bra saker inför flytt och längtar. Eftersom jag är kräfta och gillar godmat så var det perfekt med matlagningsredskap, knivar och wookpanna. Sen är jag bäst på att bränna ris.. så jag fick en riskokare av Farbror Pierre. Towa hade matchat mitt pyssliga jag med ett presentkort på Syssla och en underbar solros. Julia hade förstått mitt chokladberoende och gav mig en chokladbakbok och chokladmuffins. Joss och Petra har erfarenhet av långa testunder. Av dom fick jag tekoppar och en fin skål. Hultarna gav mig lotter, men ingen miljon. :)
Jag undrar om det finns någon diagnos på mig! Ingen kan vara så fäst vid saker som jag är. Hittade en låda med prydnadssaker under min säng. Sånt jag hade i min prydnadhylla när jag var liten. Och jag kommer aldrig kunna slänga något! Det finns ett minne till nästan alla grejor. Men vad gör man med ett gäng fula porslinsfågelar, plastleksaker och glasgrejor? Jag måste ändå säga att jag bättrat mig lite. När jag var liten kunde jag inte ens slänga trasiga plastgrejor eller lådor till parfymer. Hopplöst fall.



-----
från det ena till det andra...

Idag begravdes Uno. Det var en fin begravning i ljusa kläder. Prästen var fantastiskt duktig. Hon fick mig att lyssna och tänka efter. Jag har vänner som påstår att allt vi säger och gör är ett spel. Att våra handlingar utförs för egen vinning. När prästen pratade kände jag att det omöjligt kan vara så. Hon pratade om att samlas i sorgens rum tillsammans. Om kärleken som finns kvar bortom döden. I sorg behöver vi varandra. Det var skönt att sitta i kyrkbänken och se hur alla, lite försynt knäpper sina händer i knät under bönen. På ett sånt sätt att inte alla ska se att händerna är knäppta för bön. Jag tror att i sorgens tid är det få som ärligt kan säga att dom inte tror. I sorgens tid vill man åtminstone tro på något efteråt. Sen om det har någonting med Gud att göra eller inte.. Det får man bestämma själv.


/E