lördag, augusti 13, 2011

Om väntan


En av de sista bilderna på magen
För snart ett år sedan märkte vi att vi väntade barn. När jag läser min dagbok från förra året så inleds varje dag med "Jag är SÅ trött!", och bara några dagar senare förstod vi varför.

Nu är hon här och det är ju helt otroligt när man tänker på det! Tänk att det var den här lilla skrutten som låg där inne och sprattlade i nio månader! Att det var hennes vassa små hälar vi kände genom min spända mage. Att det var just hon som hickade så hela magen guppade och att det är hennes rörelser i magen vi filmat.

Och tänk att det är hon som tjuter av glädje och ler stort när vi leker rymdskepp! Hon som nyss var i magen! Och hon som ska börja upptäcka världen med oss, och vi med henne.

Jag får svindel! Jag är så glad!
/E

torsdag, augusti 11, 2011

För hösten

Igår sydde jag en vändbar liten omlottjacka i manchester och äppelmönstrat bomullstyg. Och ett par matchande byxor. Åh så nöjd jag blev! Nu är vi redo för hösten :)


I övrigt lider vi viss sömnbrist för första gången sedan hon föddes. Uppenbarligen befinner hon sig i en intensiv period och vaknar sådär varannan timma...

 .. Vi hoppas att det går över snart.
/E

måndag, augusti 08, 2011

Plask


Åh vad det är härligt med semester när hela lilla familjen kan vara tillsammans. Vi är hemma i Linköping nu under Calles sista semestervecka, ingen sorg i det - vi har ju en fantastisk höst att vänta. Ester blir 4 månader och får alltså börja smaka puréer av olika slag och gröt. En annan höjdare som hela familjen ska ägna sig åt är babysim. Vad kan vara mysigare?

/E

söndag, augusti 07, 2011

Facit?

Sverige är otroligt. Här finns allt. Inklusive en myndighet som rekommenderar hur vi ska äta. En myndighet som rekommenderar hur länge barn ska ammas, hur man övergår till vanlig mat, vilka smaker som är bäst att introducera först samt när man egentligen bör börja ge barn gluten. Rekommendationer som väger ganska tungt i föräldraöron. Och dessa rekommendationer är, vad jag förstår, inte heller lika i alla länder med sådana myndigheter.

Vi överöses också med tips angående sömnrutiner, lekar och leksaker som främjar utveckling på rätt sätt samt tips om lekar som bör undvikas. Samtidigt uppmuntras man som förälder att lära känna sitt barn och göra det som passar familjen bäst. Inte konstigt att man blir yr i mössan.

Pust. Jag tror att jag endast koncentrerar mig på just det: känna efter vad som är bäst för oss. Herregud - ingen människa har väl dött av lite gröt?
/E

Telefoni

Jag har sagt byebye till min trogna Sony Ericsson W660i som jag haft i 3 år. Den har varit med om mycket. Bland annat har den tappats i ett glas vatten, i golvet samt flygit av cykeln med mig tätt efter och kraschlandat i astfalten.

Därför har jag nu en Motorola Defy som är vattentålig, dammtät, har extra tålig skärm samt finesser av många slag. En så kallad smartphone som inte fått mig att känna mig särskilt smart vår första vecka tillsammans, även om jag är snabblärd när det gäller teknik. Dock tar det min X antal minuter att komponera ett sms och det blir nästan alltid något fel..

..Alltså är det enda jag saknar är det hederliga T9-tangentbordet, för ingen människa kan skriva ett sms lika fort på touchskärm som på T9. Challenge accepted.

Nå. Positivt är att jag har en blogg-app! Så kanske ses vi tätare.. om jag får in snitsen med tangentbordet.
/E

onsdag, augusti 03, 2011

Sjöbad.

Utanför Borås.

Idag har lilla familjen legat på gräset under himlen (och flugorna) vid en sjö. Jag tog ett dopp i en alldeles lagom solvärmd Järnlunden.

I övrigt ägnar vi oss mycket åt våra nya telefoner. Min kraschade och det enda rätta var väl att köpa en Motorola. Andriod alltså, jag anstränger mig för att inte alltid vara online.

Vår lilla E rockar loss i sitt babygym och börjar verkligen få in motoriken.

Nå. Sol!
/E

tisdag, augusti 02, 2011

Det är visst nån som är tillbaka..

..efter en månads bloggpaus och skön semester. Vi har njutit och ingenting annat! Borås bjöd på riktigt varmt väder och sköna dagar i gräset samt en del utflyter. Allingsås bland annat, och det ska ju vara en stad för oss som gillar att fika. Bollnäs bjöd på någorlunda väder, auktioner, familj, utebad i balja för barnen, bad i sjön för mig och mycket mer.

Vår dotter är en nöjd bebis, det är bara att konstatera. Visst påverkas hon av miljöombyten, tryckande värme och under/över-stimulans. Men vem gör inte det? Hon har nu förstått att hon har både en stark röst och fötter. Det är fantastiskt att se. Höjdpunkten är när hon vaknar på morgonen och möter ens blick med ett enormt tandlöst leende.


 Furuvik i en liten båt.

 I Sjuhäradstrakten på textilutflykt. 

 2kg plopp vunnen på Furuvik. Första försöket. Vi svettas plopp vid det här laget..

/

fredag, juli 01, 2011

Juli ju!

Jag är smått förkyld och hoppas för allas skull att dottern slipper smittas, men eftersom vi i stort sätt sitter ihop är det nog svårt att undvika. Vi hade iallafall en fantastiskt dag igår, hon var solstrålen själv. Hon har blivit en fena på att sprattla i sitt babygym, även om det är sådär med koordinationen. Vi låg några timmar under en kastanj, fnittrade och lyssnade på sommarpratare Maria Wetterstrand, tummen upp! C kom förbi efter jobbet och vips var vi en familj i en park. Fint.


Idag går C på semester. Åh vad härligt med 6 veckor tillsammans!
/E

måndag, juni 27, 2011

Då- Nu- och framtiden

Ester har varit med om sin första flygresa, vilket gick mycket bra. Hon sov och åt. Därefter firades midsommar i Östersund med fem generationer runt bordet. Det är fantastiskt att ha så många äldre i släkten. Det blir så tydligt hur generationsskiften sker, nu med Ester och kusinen sist i ledet. Vi hade 10 grader, regn och vi skippade midsommarstången, men hade väldigt trevligt trots att Ester fick lite overload av alla intryck och var svårvaggad.

Sista helgen i Lungrehuset avslutades med Gudstjänst i Kyrkås Gamla Kyrka där min far predikade. Det kändes fint. Jag ser framför mig hur jag och C på våra semestrar kör förbi huset och visar barnen var mamma bodde när hon var liten, tittar in i gamla kyrkan som stått där i 800 år och sett människor komma och gå. Det är så fantastiskt att man storknar!

Igår ville jag under min farvältur kring huset ta med någonting som verkligen är Lungre, men jag inser att jag redan har det med mig.
/E

söndag, juni 26, 2011

Hejdå till Lungre

Foto: Pierre Toresson
Jag har nu tagit farväl av mitt barndomshem. Det hem vars ljud jag känner som mina egna andetag, där jag har så många minnen, dit jag skulle kunna cykla med förbundna ögon, för jag känner varje grop i vägen. Där har jag lärt känna igen mina familjemedlemmars fotsteg, och mig själv.
Jag är tacksam för att jag vuxit upp på en så trygg plats, vilket ju främst är mina föräldrars förtjänst snarare än husets.
Nu önskar jag mig ett hus som kan vara vårt. En plats där Ester kan känna sig lika trygg.
/E

tisdag, juni 21, 2011

Wow

Det blir mer och mer fantastiskt att vara förälder. Ibland blir jag så överväldigad att jag tappar orden. Hur är det möjligt att vi efter mer än 9 månaders längtan fått en så perfekt, frisk och förtjusande liten tjej! Att hon ska växa och utvecklas i vår närhet! Att hon ska ta så många första steg med oss! Vackrare tanke finns inte

Nu sover hon i vår säng och jag botar kylan med varmt kaffe. Idag väntar föräldragrupp och tvättid. I övrigt har jag börjat brodera små vaggvisetavlor till Ester. Det är fantastiskt roligt sedan jag insåg att korsstygn inte är det enda sättet.
/E

måndag, juni 20, 2011

Om den barnfria kvällen

Den barnfria kvällen på personalfest gick ganska bra för både mig, Calle och Ester. Jag hade riktigt trevligt de tre första timmarna. Därefter började jag vanka av och an med tunnelseende och abstinens. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt innan jag fick barn själv, men att plötsligt lägga fokus på sig själv när jag i många månader fokuserat helt på någon annan var verkligen trixigt. Efter fem timmar var jag hemma igen hos familjen och hade då påhälsning av finaste besöket! Det hade gått rätt bra för dom också, så jag tänker att detta kanske kan upprepas.

Igår hade lillskrutt ont i magen på riktigt för första gången sedan hon föddes. Hon skrek i intervaller i 1,5 timma. Somnade där emellan varm och utmattat på min axel och började sedan om. Det gör verkligen ont i hjärtat när hon skriker och vi inte kan göra någonting för att lugna. Lilla hjärtat sov nästan hela natten och vaknade med ett leende, så hon har nog glömt det hemska och vi hoppas att det var en engångsföreteelse.

/E

fredag, juni 17, 2011

Grå morgon

Jag är trött idag och det är ganska trivsamt att det regnar. Kanske bäddar vi ner oss i soffan jag och kräkflickan, där kan vi ligga tills ikväll när jag ska veva ihop en guacamole och dra iväg på personalfest.

Eller så fredagsstädar jag igen. Som förra fredagen. Ibland känner jag mig som en hemmafru i traditionell mening, kanske med enda skillnad att C faktiskt ser och uppskattar när jag städar.
/E

onsdag, juni 15, 2011

Om samvetet

Idag har jag och Ester gjort stan. Hon sov mest hela turen och vi åt lunch på kyrkfiket på hennes vakna stund. Annars har hon legat i vagnen och jag har känt mig som den värsta lattemorsan (utan latte) som släpat henne in och ut ur butiker, upp för trappor, hissar och in i diverse klädställningar. Jag sköt undan det dåliga samvetet och nojan kring att dottern blir understimulerad (hon sov ju för guds skull!), ignorerade mammahatet från medshopparna och plöjde mig igenom affärerna.

Jag har alltså shoppat helt maniskt och blivit riktigt bra på att prova saker på kortast möjliga tid. Tröjor och klänningar till förbannelse samt ett par reaplagg till Ester följde med hem. Nu är garderoben sorterad och en full flyttkartong ska upp på viden. I huvudsak sådant jag inte kan amma i, sånt jag tröttnat, sådant jag sparat "ifall att" och sådant som är för litet just nu. Härligt! Att rensa är befriande och inom kort ska jag skicka i väg en hel hög kläder till myrorna samt kränga en del på bakluckeloppis i sommar bara för skojs skull.

Som kompensation till mitt samvete och dottern har vi lekt och hon badat i handfatet på vår pappa/sambo-fria kväll. Hon är inte helförtjust i att bli kall så vi fick bädda ner oss i sängen efter badet. Skrutten är nu utslagen, mätt och ren. Och så älskad att jag spricker.

/E

måndag, juni 13, 2011

Moder


Jag är "ledig", men ofta bokad för aktiviteter dagligen. Tvätt, BVC, föräldragrupp, läkarbesök, middagsbjudning, mammafika, fest, besök och så vidare. De flesta sakerna är roliga, men ibland behöver man ta det lugnt. Det gjorde vi i helgen. Vi är ätit hemmagjorda hamburgare och coleslaw och lekt med dottern. Träffat vänner och druckit kaffe. Idag är det måndag igen, vilket som vanligt innebär tvätt, tvätt, tvätt.

På fredag blir det personalfest med jobbet (fd. jobbet eftersom jag inte har fast tjänst där!). Ester ska troligen vara hemma med sin far och det kommer gå alldeles utmärkt för de båda. Kanske mindre utmärkt för mig som suttit ihop med min dotter i nästan ett år och eventuellt lider viss separationsångest. Det är faktiskt otroligt hur mitt fokus förflyttas från mig själv till henne. I allt gör jag tänker jag på henne, varför jag äter, duschar och städar betydligt fortare än innan. Jag vet ju aldrig när hon behöver min uppmärksamhet.
Det är häftigt hur min kropp fysiskt reagerar på hennes skrik. Det känns i hela mig, jag får tunnelseende och kan inte vara uppmärksam på någonting annat. Det är märkligt hur detta också ligger helt utanför min kontroll. Jag förstår logiskt att hon överlever och snart lugnas bara hon får äta, men känslomässigt och fysiskt blir jag väldigt påverkad, stressad och det verkligen skär i mig av oro. Snacka om modersinstikt.

/E

fredag, juni 10, 2011

I den bästa av världar..

Jag tänker att det är synd att jag var så blyg och rädd att göra fel när jag var barn. Det gjorde kanske att jag tog ett steg tillbaka, särskilt på idrottslektionerna.
Jag vill minnas (ett minne som kan vara konstruerat i efterhand) att tjejerna fick tillåtelse att kasta "tjejkast" när vi tränade "kast med liten boll". Jag minns att brännbollen var en plåga när alla blickar vilade på mig som skulle slå. Man ville ju inte ta i allt vad man hade och sedan missa bollen. Det såg oerhört fånigt ut. Istället kastade jag upp bollen, petade till den med det platta "tjejslagträt" och gick till första konen. Eller så missade jag tre gånger och slängde iväg den med ett "tjejkast", för att sedan gå till första konen. Jag hade gett upp innan jag ens försökte.

De gånger jag satsat och presterat mitt bästa idrottsmässigt under skolåren är lätträknade. I lågstadiet var jag en bra längdhopperska. Jag hoppade 3,03 och minns wow-känslan, sedan kom höfterna och förändrade tyngdpunkten. Jag har aldrig hoppat lika långt som då. I högstadiet spelade jag gärna basket när vi delade upp klassen efter kön. Det är nog enda gången jag behärskat en boll större än en golfboll. Däremot blev jag aldrig bra på att kasta långt, "killkast" är något jag inte behärskar och faktiskt tar jag mig längre med ett "tjejkast".

Jag önskar vår dotter inte ska begränsas av sitt kön. Jag önskar att hon aldrig automatiskt tar ett steg tillbaka för att hon är tjej. Jag önskar att hon ska få tillgång till allt. Till pärlplattor och klossar, till leksaksspisar och verktygsleksaker, till höga höjder och stilla pyssel, till högljudda lekar och tysta visor, till rosa och blått, till pirater och prinsessor. Inget ska utelämnas i den bästa av världar.
/E

torsdag, juni 09, 2011

Symbiostillvaro


Vi har det så himla bra! Skruttan är mer vaken, ler och gör nya ljud med munnen. Hon fäster blicken och är oftast nöjd. Förra natten verkar dock höra till ovanligheterna för i natt vaknade hon åter tidigt och vi flyttade till soffan. Där vaknade jag sedan med en varm rosa dotter i armhålan och kräk lite här och där. Så är det att vara nybliven mamma. Jag och dottern delar samma doft av sur mjölk, snacka om symbios. :)

Jag är glad att hon tar sovmorgon efter en sådan natt. När jag tittade till henne vid halv elva låg hon nöjt och kikade nyvaket. Det är så jag smälter.
/E

onsdag, juni 08, 2011

Fanfarer!

Ett stort kors i taket, höjda ögonbryn och segergester för att vår dotter inledde natten med att sova fyra timmar i sträck. Frågan är dock varför vi valde att inte göra detsamma. Som småbarnsföräldrar bör man väl passa på när man kan? Därefter sov hon ytterligare fyra timmar utan större missnöje. Hipp hipp hurra!

Nu ligger hon i babysittern, småkräks, jollrar, hickar och tittar på allt skoj. Hon är bedårande och life is good.
/E

måndag, juni 06, 2011

Värdefull ledighet

Ledig långhelg tillsammans och pappa kom på besök. Äntligen fick morfar och barnbarn träffas! I värmen har vi ätit gott och promenerat långt. Sedan åkte vi på Esters första roadtrip, Borås. Slutet av helgen spenderades alltså med svärföräldrarna. God mat och trädgårdshäng för hela slanten. Nu är vi åter hemma i vår kokande lägenhet utan trädgård. Ester har bjudit på leenden, men mest på stilla slummer i vagnen, lite värmeslag samt arga, ledsna och glada ljud nattetid.

I övrigt har jag denna helg igen insett hur fantastiskt gott det är med ost. Mögelost, brieost och opastöriserade ostar av alla slag! Det är konstigt hur något så mögligt kan smaka så gott..

/E

onsdag, juni 01, 2011

Fotosession


Vi försökte fota lite bilder på vår fina familj, i huvudsak för att annonsera i tidningar om vår tillökning. Det var lättare sagt än gjort och många bilder blev det.

Däremot kommer vi inte att annonsera i östersundsposten då det kostar från 200 kronor. Det tycker vi var hutlöst dyrt då det är gratis i många andra.


Det är juni och sommarvarmt för övrigt. I eftermiddag 25 grader. Gött! Vi hoppas att det håller i sig över helgen så vi kan njuta utomhus med Esters morfar, min pappa och Calles "svärfar" på fredag :)
/E