torsdag, februari 04, 2010

Sopgubbe?

Ok, är det dags att dra tillbaka alla ord om vidareutbildning? Jag kanske skolar om och blir sopgubbe (snittlön på 29 000)? De behöver inte oroa sig för att ge fel läkemedel, fel styrka, fel synonympreparat (ni vet, det står norvasc och vi har i läkemedelsförådet amlodipin, som ju kan påminna om t.ex. alloprinol eller nått). Eller skicka fel patient till undersökning, eller glömma skicka någon patient överhuvudtaget. De behöver inte fundera över suckande medicinjourer eller läkare som kräver att vi ska lägga patienter även i korridoren.

Dom har säkert andra saker att fundera över. Som att inte bli klämd i självaste sop-mosar-maskinen. Eller så.
/E

Inlägg nr 805

Jag dricker kaffe i grön velourdress under farmors hemvävda ullfilt och survar vidareutbildningar. Vet ni att det finns massor av vidareutbildningar för sjuksköterskor, men att jag ändå inte kan bestämma mig eller lockas av någon. Vi kan väl genomföra en liten omröstning! Var skulle jag göra mig bäst? Rösta i vänsterspalten. Vissa utbildningar går ju "fetbort", som t.ex. operation- och anestesisköterska. Hu.

Till hösten behöver det hända någonting nytt, av vilken karaktär som helst.
/E

onsdag, februari 03, 2010

Foten.

Jag har ganska stora fötter. Det har jag alltid tyckt sedan jag blev lite väl medvetet om utseendet sådär i tonåren, har väl kommit över det där med fötterna nu. Dock märker jag att det är opraktiskt att vara storfotad. Jag köpte ju prima vinterskor i Åre, dom är stora, precis som mina fötter. Imorse var det extra tungt att gå till jobbet eftersom det kommit 2 decimeter nysnö och mina fötter fungerar ungefär som paddlar. Ett enormt motstånd byggs upp. Jag blev försenad, trött och svor nästan.

Annars är jag trött, väldigt trött. Stupade i soffan och sov en timma tills Helena kom, vore det inte för henne skulle jag ligga kvar där än. Vi åt grön ärtsoppa, gott bröd och ostkaka till efterrätt. Imorgon har jag recover-förmiddag och ska inte göra ett skit fram till kl 13 då blir det till att pulsa till jobbet igen.

/E

tisdag, februari 02, 2010

Varning, snöras.

C min kära har åtgärdat smutsen i handfatet och jag tog mig an sopberget. Nu går det att leva här igen, men ni vet ju hur jag jobbar denna period så jag lever mest på jobbet. Ännu en kollega fick gå dubbelpass (06.45-21) för att inte tillräckligt med personal fanns när arbetsbelastningen ökade och calici åter gjort sig hemmastadd på avdelningen. Min sjuksköterskekollega hade 10 patienter att vårda ikväll, jag hade 7. Inatt har en annan sjuksköterskekollega 17 att vårda. Känns det rimligt? Jag kom hem nu vid 22 och ska upp ur sängen 05.30 för en ny arbetsdag.

Läser ÖP om jämtlands landstings sparkrav och sparplaner, läser kommentarer från arga och utslitna kollegor där. Det jag framför allt fastnade för var en kvinna som bytt yrke och nu slutar arbetsdagen utan dåligt samvete. Det gjorde inte jag idag.

I förmiddags fick jag iallafall äta semla med Julia, det var prima! Och i helgen hade jag faktiskt roligt på jobbet. Även idag skrattade vi tills vi tjöt. Men ändå.
Godnatt, nu 6h sömn.
/E

måndag, februari 01, 2010

En måndag att minnas?

Det är måndag och på gränsen till plusgrader. Jag är mitt i en mindre bra schemaperiod och har nu 2 lediga dagar av 14, vilket ju är sådär peppande när man är mitt i. Idag slutade jag lite tidigare, promenerade hem, åt avocadomacka i sängen med datorn. Ignorerade tvätthögen som växt sig in i vardagsrummet, soporna som väller över under diskbänken, smutsen som hindrar handfatet från att blänka. Jag ignorerar och tänker att det är väl vansinnigt skönt att vara lat. Så antingen blir jag instängd i arbetsrummet med datorn och symaskinen ikväll, eller så lägger jag mig i soffan.

/E

söndag, januari 31, 2010

Om alkohol

Passande inlägg såhär i din söndagsångest;)

Jag får se så mycket på jobbet. Det är lätt att inbilla sig att patientgruppen speglar normalbefolkningen. Men nej, var och varannan går ju inte runt med fettlever, skrumplever och alkoholhepatit. Dock har säkert många fler än vi tror leverpåverkan pga alkoholkonsumtion. 2 starköl om dagen låter inte mycket kan tyckas, men det är det. Särskilt 2 starköl/dag i 10 år eller så. 9 glas (vin, öl, drinkar) i veckan kan skada en kvinnas lever, mannens lever tål lite mer. Att 1 starköl innehåller 180kcal är ju också en skäl att avstå.

För att spä på med ytterligare avskräckande exempel; de patienter jag ser är knallgula (pga trasig lever som släpper gult ämne), abstinenta, mycket förvirrade/medvetandesänkta, kan ha många liter fri vätska i buken som läckt ut pga högt blodtryck i lever-venen. För att hjälpa kroppen att driva ut gifter ger vi laxerande med mål att patienten ska ha avföring 3 gånger/dag. Pga förvirring kan de behöva en blöja. För att driva ut vätskan får patienten oftast ett dränage, alltså en slang in genom magen till en påse där vi kan tömma upp till 10L de första dygnen.

Vad är ni minst sugna på; alkohol eller att byta jobb med mig?

Skål!
/E

fredag, januari 29, 2010

Fridagen

Hur roligt var det med den animerade bilden? Jätteroligt tyckte jag, men inte enkelt eftersom blogspot inte vill samarbeta.

Nå. Idag har jag min lediga dag denna vecka. Jag lider med min kollega som fick jobba 06.45-21.30 igår efter tusen byte hit och dit och ändå ingen sjuksköterska på kvällspasset..
Planen för dagen är att jag nu ska dricka ljuvligt kaffe, göra inbrott hos en vän, sy och besöka en loppis. Och vara kattvakt åt två lurviga sötnosar!

Happy friday!
/E

torsdag, januari 28, 2010

Tjo!


/E

tisdag, januari 26, 2010

Kapet

Jag gick förbi kretsboden på hemvägen idag. Där inhandlades fina bommulsband med blommor på och en kappa som jag trodde var ett ordentligt kap, ett fynd, en dyrgrip av fin svensk design. Väl hemma googlar jag märket och finner att de tillverkar kläder för funktionshindrade och rullstolsburna, vilket ju är kanon, men inte precis så glamouröst som jag tänkt mig. Nå, fin kappa för 25kr som åker på när solstrålarna hittar hit.

BRA dag på arbetet idag. Just precis så som jag vill ha den i prima balans.
/E

söndag, januari 24, 2010

PBL

(problembaserat lärande)

Jag gick i ridskola när jag var liten. Flera år gick jag. Det var fantastiskt på alla sätt och äventyret började redan under bilfärden dit med diverse ramsor och sånger på bestämda platser. Till exempel på macken i brunflo där det sjöngs Noll-pelikanen brumbrum neri magen, glöm inte sätta i kontakten. Vi steg in i stallet och såg på listan vilken häst vi skulle rida den lektionen. Det hörde ju till att man ibland inte fick favorithästen. Banjo bet mig i armen en gång. Men oftast, oftast var det fantastiskt. Jag minns den bekymmersfria känslan efteråt. Jag visste att ridlektionen skulle hjälpa mig att se klarare på vardagen. Tusentals gånger gick jag därifrån med lösta problem och färdigältade situationer. Jag var inte gammal, men även en sju-åring har funderingar. En 11-åring har ännu fler. En 24,5-åring kanske fler än så. Jag behöver en ridlektion.

/E

Till Åre och tillbaka


Vi har haft det bra i Åre! Varierande grå och solig himmel. Brädåkning, promenad, fest och kultur. Ni vet.. som det ska va!

Efter en lång hemresa möts vi av det största postberget någonsin, som bevis på att vardagen har börjat. Dock inte alltför deprimerande post eftersom den både innehöll en fin lönespecifikation (för julhelgsarbetet) och Lantliv.

Med ro kan jag konstatera att det inte känns alltför fruktansvärt att imorgon komma tillbaka till arbetet, ta en kopp kaffe och läsa in mig på patienterna.

/E

onsdag, januari 13, 2010

Vinter ju

För 3 år sedan skrev jag ett inlägg om "den så kallade vintern" i Linköping. Det är väl dags att dementera det. Nu centimetertjock kristall på träden, snö, moln och lite disigt, men ljusare än bilden visar. Det är egentligen fantastiskt vackert. Jag går ut.

/E

Den lediga morgonen

Jag lär mig spela Jag ger dig min morgon på gitarr och letar elpiano på blocket. Snart får jag träffa Julia för lunch, sedan jobb.





/E

tisdag, januari 12, 2010

Den lediga tiden

Jag har en ledig dag. En ledig dag efter 6-dagars veckan och den utplånande helgen. Imorgon jobbar jag igen. Så idag lider jag av ledighetshets, av känslan att behöva effektivisera ledig tid. Kliva upp tidigt för att hinna vara ledig. Ni har ju hur det låter. Jag travade ner på stan, vet inte vad jag sökte eller varför jag trodde att dagen skulle förgyllas av lårhöga stickade strumpor (som jag inte köpte). Fick med mig en glasburk och ett nytt te och traskade hem igen under frostklädda träd i kylan.

Jag tror på en yrkesmässig nytändning när avdelningen byter lokaler och jag kan fira ettårsjubileum som sjuksköterska, även om den passerandet av den gränsen innebär att jag måste jobba natt. Måste. Det känns inte som ett erbjudande.

Ni hör att jag behöver semester. Tack och lov att det bara är 3 dagar tills den är här och jag åker till åre!
/E

söndag, januari 10, 2010

Jag ger dig min morgon


Söndag morgon och minusgraderna är inte lika låga som igår, utan landar istället på -6 grader. En promenad mot brunch var det tänkt, men vi ångrade oss och min Carl står i köket och pysslar frukost. Mums. Några timmar tillsammans, sedan arbete för min del. Igår åt vi indiskt och drack likör till en film, somnade tidigt och vaknade sent.




Här om dagen på jobbet konstaterades, med glimten i ögat, att man måste gå ner på 85% för att hinna göra barn. Speciellt om man planerar barn med någon som också jobbar inom vården. Man fattar ju att det blir fler barn i tider av arbetslöshet!

/E

fredag, januari 08, 2010

IGEN!?

Jag travade till jobbet i strålande solsken med ett leende på läpparna. Kommer till avdelningen och ser att vi har calici (vinterkräkjäklasjukfan). Igen. Jobbar som ett as hela kvällen och är hela tiden steget efter.


Bedrövligt. 3 dagar kvar. Munskydd, handskar, förkläde. Och sprit. Tusen liter handsprit.
Trött är bara förnamnet. Det är en hemsk känsla att inte hinna med patienterna. Inte visa dem förståelse, inte samtala, inte lära känna.
/E

Sömnad

Jag har fortfarande inte klivit ur sängen. Det går bara inte! C gick efter 8 i morse, jag var iaf upp och åt frukost med honom, tog med min DN till sängen och somnade. Typiskt.

Nå. Igår sydde jag en orange lite galen kjol med mycket vidd av ett auktionstyg från i somras. Projektet tog mycket längre tid än vad jag fantiserat ut i mitt huvud, för lösningar är mycket enklare i huvudet än i praktiken, särskilt när man syr utan mönster. Nå. Efter en del tandagnisslan kunde jag komma både ur och i klänningen, samt att den satt åt i midjan. Det är ju lite ett problem det där, att man är smalare i midjan. Jag har lagt ner allt vad dragkedjor heter och tänkte denna gång lösa det hela med knappar, men det blev fult. Så nu sitter den uppe med dold resår. Jag borde bjuda på en bild, men det vår vänta tills jag fållat den.

Jag väntar på min bok om detaljsömnad. Då jäklar ska det sys!
Nu - upp ur sängen!
/E

torsdag, januari 07, 2010

Black&White


Finns det någonting sorgligare än tomma, tysta njesfält bakom galler?
Huu..

Nytt i bloggen förrsten. Gillar ni? Jag tror jag gör det. Bortsett från att bilden är lite väl hög.
/E

Tack!


Jag är ledig idag. Inatt tog C ner alla julgardiner så våra fönster är nakna och släpper in tusen liter ljus och bjuder på vyn av ett stilla snöfall (på sena sidan huset, på andra sidan är snöfallet allt utom stilla). Jag har god lust att hänga upp de blommigaste och vårigaste gardinerna jag har, men får väl hålla mig till mars åtminstone.

Kaffekokaren har bubblat klart, det måste vara det bästa med bryggare - bubblet! Och doften! Så doftar ju aldrig presskaffe, eller snabbkaffe för den delen. Nu ska jag ha en superskön ledig dag.

/E

tisdag, januari 05, 2010

Alltihopa

Önskar ibland att ni kunde slippa läsa om mitt jobb, och det kan ni ju för det är bara att låta bli. Den lilla etiketten "Ny på jobbet" får bli en varning. Så pass på, här kommer det!

Idag har det varit svårt att ha akut dåliga patienter, patienter som vill dö och inte behandlas, patienter som kommer att dö trots behandling, "friska" patienter, ledsna patienter, glada patienter.. Och där mitt i allt sig själv. Att byta attityd, tonläge, ansiktsuttryck och fokus i korridoren mellan rummen och samtidigt ha planerat nästa steg. För det säger sig självt att jag inte kan ha samma bemötande till 8 olika patienter som står på 8 olika ställen i livet och har tusen olika behov. My lord säger jag bara.


/E