Usch. En del människor lever väldigt glamorösa liv. Ett liv där man får ha fina kappor, pastellrosa dörrkarmar, guldspeglar och fina skor varje dag. Ett liv där man kan äta ute jämt, dricka öl och vin varje dag, ha sockervaddshår i 50-tals frisyr och röka elegant utan att få cancer.
Nu efter en timma på stadens billigaste gym dricker jag vansinnigt starkt kaffe iförd kläder som ett barn i Bangladesh har sytt. Jag ska ägna resten av eftermiddagen åt sjuksköterskans ledarroll och arbetstillfredställelse.
Man borde dricka mera kaffe på Berget tillsammans, avnjuta vitt vin en tidig lunch, spela mer gitarr, måla och skriva poesi tillsammans! Och allt detta ska ses genom en digital systemkamera med fina objektiv.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Wow, vilket underbart litet inlägg! Jag blir glad djupt in i själen, du har så rätt! Och dessutom är det ju inte omöjligt att uppnå (framför allt inte sockervaddshåret i mitt fall...)På tal om det vi pratade om idag...det passar ju utmärkt. (Karin Boye mitt nöt!) "Då anar vi det villkor vi en gång fick: att brinna i det levandes ögonblick" AAaah!
:D Det enda som är smått omöjligt är att röka utan att få cancer, men vem vill röka egentligen?
Sockervaddshår - vi bleker ditt tills det blir vitt och klipper page tycker jag ;P Sen kan vi måla dörrkarmar och dricka vin. En rostapet skulle sitta fint också! Puss kära du!
Skicka en kommentar