"Jo förresten....

..ditt vikariat är förlängt till sista maj. Tarure eller?" Sa min chef idag, som i förbi farten. Hon skulle bara veta hur grått min hår blivit, hur rynkad min panna varit och hur sömnlösa mina nätter varit. "jo förresten.. jag ska på arbetsintervju på 55an, men jag vill ju hellre va kvar", svarade jag och mesade hur totalt på allt vad förhandlingar heter (hur lätt det nu är att förhandla i korridoren med ett enormt sparkrav och beslut om kollektivt utebliven löneförhöjning runt knuten).


HLR-utbildning på jobbet och jag stannade vid ICA på hemvägen . Om man blir stressad i kassakön, hur reagerar man då på en esofagusblödning när blod står som en fontän ur munnen på patienten?

Det får vi se.
/E