Flykt och framtid

Jag försöker reda ut framtiden, hitta hållbara alternativ. Flera landsting har ju redan infört varannan-helg-arbetet för vårdpersonal inom landstinget och jag väntar bara på smällen. De gör nu en riskanalys.

Min riskanalys: personlig och social undergång.

Jag trivs kanonbra på EMA, men är övertygad om att stämningen kommer att surna lite om beslutet kommer. Nöjet att gå till arbetet kommer ju att minska, särskilt om vi dessutom ska bli utan den blygsamma löneförhöjningen. Ja kanske är det så som någon sa, att bitterheten hör till vårdyrket, men vem blir inte bitter av att alltid snuvas på konfekten?

I mitt nätsurfande hittar jag såklart en hel del gnäll på att vi ska anpassa oss och "jag har minsann arbetat 5 av 8 helger i 15 år nu blablabla", (vilket ju inte ens är ett argument för att mer helgarbete skulle vara bra), och jag säger bara; Men Ställ Krav Då för Tusan!

Nåväl. De övriga alternativen är få, trots att hela världen bör ligga för mina fötter. C har möjlighet till arbete i San Diego eller Shanghai. Hur arbetar man som sjuksköterska där? När jag googlar jobb i sistnämnd stad hittar jag ingenting annat än "Sju skönsjungande sjuksköterskor skötte sjuttiosju sjösjuka sjömän på sjunkande skeppet Shanghai".
Ska jag lägga ner den karriären och tjäna mer på att köra sopor? Är det värre, med tanke på socialt liv, att jobba varannan helg i Sverige än att arbeta två veckor i stöten i Norge?


Apropå föregående inlägg; jag manglade lakan för första gången idag. Som krydda på hemmafrumoset.
/E