En rad.

Jag gick en promenad med Calle i helgen. Vi gick bland de riktiga husen där riktiga människor bor. Det slog mig att människor bor där på riktigt, och kommer att bo där i säkert 40 år! Att deras barn kommer att växa upp där och minnas barndomshuset. Att människor lägger energi och tid på trädgård, ommålningar och utbyggnader. Det var som att gå in i en annan värld. En värld där människor inte bor tillfälligt, där ingen är på väg någon annanstans, ingen är osäker på om andra-hands-kontraktet kommer att förlängas eller på om hyrorna ska höjas. Det kändes som en plats där människor slår sig ner och bara njuter av ett riktigt hem.

Det kanske är svårt att förstå. Men som student så träffar jag sällan någon som inte är i min egen ålder, varken barn, vuxna (nej, studenter är inte vuxna) eller gamla. Jag saknar gamla människor, barn, familj, gemenskap och lugn.

Ibland längtar jag tills jag inte längre är på väg till någonting annat.
/E