Alltså.. Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar får ihop det här med tiden. För mig är det tillräckligt svårt att ha praktik, pendla 1*2 h/dag, städa, laga mat, diska, tvätta, träna, plugga och umgås på 24 timmar. Och jag har ett enkvinnashushåll! Inga barn, hundar, fiskar, katter... Pust. Nej!
Två lugna dagar på praktiken med den patientkontakt jag behöver för att känna mig värdefull. Man känner sig dock lite dum där man traskar omkring på avdelningen som en vilsen fisk simmar i ett akvarium. Jag är van att ha koll på läget när jag jobbar. Jag måste skaka på huvudet åt mig själv varje morgon när klockan ringer kl halv 5 . Ok, varför valde du ett yrke med sjuka arbetstider?, tänker jag. Men ok, i mitt framtida yrkesliv så tänker jag inte ha en timmas pendling till jobbet.
Nej hörrni, kvällen är verkligen inte ung! Snart läggdags.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar