Studentliv

Helt slut pallrade jag mig upp i måndags morse för att skriva läkemedelstentan igen. Efter det och en lunch med Calle åkte jag till Motala för att klara av sista praktikpasset. Hade en bra kväll trots lätt huvudvärk och trötthet. Lärde mig mycket och gick med en mycket duktig och bra sjuksköterska.
I söndags helst ville lägga mig i sängen och inte kliva upp förrän på torsdag då jag ska åka hem, men jag är aningens piggare nu. Trots att tentan och ev. en omtenta hänger över mig och jag inte borde ha en pluggfri stund i jul. Bara tanken får energin att rinna ut.

Hur som helst. Jag klarade läkemedelsberäkningen. För första gången i mitt liv hade jag alla rätt på en mattetenta. Det är något att fira.

Ibland behöver man lite uppmuntran. Jag rasade lite i söndags efter en riktigt dålig dag. Tappade orken och undrar lite om jag någonsin kommer att lära mig en bra studieteknik. Jag tänker att alla människor har en dröm om att bli någonting stort och betydelsefullt. Det är inte alla människor som når så långt. Och jag tänker.. varför skulle jag vara en av dom? Jag har pluggat för lite hela terminen (eller ja..kanske under alla mina skolår) och känt mig allmänt kass. Jag är oerhört rädd att få kritik för sånt som jag tycker/tror att jag är bra på. Så när omvårdnadstentan inte gick så bra slogs jag omkull. Det pratas om att om man inte klarar den tentan så kanske man ska fundera på om man verkligen ska bli sjuksköterska. Och det gör jag. Ska jag verkligen bli sjuksköterska?

Sånna gånger behöver man lite uppmuntran. Dessa ord ska jag tänka på ofta:
Du kommer att bli en jättebra sjuksköterka tror jag. Bara du tar dig igenom dom här tre åren. För du har det där lilla extra som man inte kan läsa sig till.


Jag vill bara vara ledig.
/E