Jag tog med mig jobbet hem idag.
Jag är på på mitt jobb för att ge de gamla den bästa möjliga vård och omtanke. Där ska mitt fokus ligga. Ingen annanstans. Jag vill hjälpa den ofta jobbiga, arga tanten. Det är en utmaning, men när hon från sängen kramar min hand och tackar så kramar jag tillbaka. Då är hon nöjd, och då är jag nöjd. Så ska varje dag sluta. Jag vill kunna lägga mig på kvällen och veta att jag gjort ett bra jobb. Jag vill veta att idag gjorde jag tillvaron lite mer dräglig för någon. Det är därför jag, och alla andra är där.
Jag gör inte alltid rätt. Ibland stressar jag, hetsar och gör allting fel. Ibland ligger mitt fokus på privatliv, sms, vänner, fikarasten eller annat. Ibland får jag inte den jobbiga, arga tanten i säng, utan får en knytnäve efter mig istället. Då frågar jag mig; Vad gjorde jag fel nu? Stressade jag? Slet jag i henne? Talade jag om för henne vad jag ville göra med/för henne? Nästa gång försöker jag att göra annorlunda. Ibland fungerar inte det heller. Men jag gör mitt bästa, och vill det bästa för dom. För alla.
Ur Hälso-och sjukvårdslagen:
"2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142)."
Jag upprepar Vård på lika villkor, med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.
Godnatt.
/E
3 kommentarer:
Alltså, vet du att du är du den bästa jag känner? /Towa
Jag finner det så otroligt intressant, jag skulle gärna när jag blir äldre syssla med samma sak under en viss tid. Du verkar vara duktig på det du gör, du har iallafall helt rätt inställning och attityd. Väldigt inspirerande :)
människors värde och värdighet. respekt. ja, de är nyckelord i det här jobbet...
Skicka en kommentar