Jamtlannstaus

Hu e vänslejn å snäll,
hu e mjuk som 'n fäll
hu ha auga som vårhämeln klar.
(.....)
Nä de finns inga finar e varels
än e riktu e jamtlannstaus
Hu e ränt makalaus
Ti vä håttu å innella rar!


Hänes fegring står pall
sän ongdomen e all
ha ha hjärtrot som ständut består.
Blir'a maka å mor
int e stöv hu förlår;
Hu vål finar mä sölver ti hår.
Nä de finns int e trivlejar varels
än e riku e jamtlannstaus!
Hu gjätt vä makalaus
för hu blömster i hunrede år!