Jag läser en fantastisk bok, När elefanten dansar. Den beskriver allt jag (och västvärlden?) saknar, och precis det som jag diskuterat med så många vänner. Nämligen; vår tekniskt konstgjorda värld verkar ha medfört att vi tappat våra själar. Enligt boken kan vi lära av Afrika; Hakuna Matata. Vi i väst har optimerat och effektiviserat att för att få saker att gå så snabbt som möjligt - Ändå blir vi mer stressade! Västvärldens syn på Afrika (ni vet, fattigdom, död, svält, flugor i ögonen..) får vara hur sanningsenlig vi vill, men vill de leva som vi gör? Är vårt sätt rätt? Industrialiserat, effektiviserat, snabbt och "smärtfritt"?
Min personliga analys är, som jag skrivit så många gånger förr, att vi just med anledning av saknaden känner behov av till exempel SPA och retreater, samt behöver mycket anti-depressiva, går i terapi, lider av kuta-in-i-väggen-syndrom och sliter en ond kamp mot Tiden (som vi ju har hittat på! För vad är tid!? Annan analys: klockan är 22,25. NEJ den är solen-går-snart-ner-men-skitsamma. Tänk att leva efter hjärtat och inte efter klockan!).
Nä visst har jag aldrig varit i Afrika (Egypten som 14åring tror jag inte räknas..?) och förstått vad boken beskriver. Men saknaden kvarstår lik förbannat.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Ja det finns ju en anledning till att man känner sig så förjordat lycklig och fri - när man väl kommer utomlands och man SLIPPER STRESSEN! Jättebra inlägg tyckte jag! Jag får ständigt kämpa med mig själv att stanna upp och bara andas, att inte gå så himla fort bara för att vara effektiv. Träffade Soffan igår, o vi har en plan där du kan va inräknad.. hahahaha..
Hm, nja tiden har vi väl inte hittat på. Den framträder med all önskvärd tydligthet varje gång jag ser mig i spegeln, haha.
Men vi kanske intresserar oss för tiden i alltför hög grad..
joja.
Kram,
Pappa
Skicka en kommentar