Stressen sitter utanpå kroppen nu med c-uppsatshaveri och snart-färdig-sjuksköterska-panik. Tanken på det nya jobbet, som i övrigt är ett sommarvikariat, ger mig lite magknip. Ska jag alltså vara den som prioriterar och bedömer patienterna när de kommer tre fyra stycken mycket sjuka från akuten under ett arbetspass? Ska jag vara den som vet vem som är sjukast och behöver min omvårdnad först? Ska jag någon gång bli den som sätter en sond akut? Ska jag någon gång hitta en patient med hjärtstopp, larma och starta hjärt- och lungräddning? Ska jag akut räkna ut läkemedelsdos, blanda och administrera?
Oh herre. Hur många gånger kommer jag stänga in mig för att gråta i läkemedelsrummet?
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
6 kommentarer:
De flesta frågorna kan besvaras jakande. Den sista är knepigare. Det blir nog någon gång, men det säger mer om vilken vacker människan du är än det säger om din duglighet som sjuksköterska.
Du kommer nämligen att bli en fantastisk kickass-sköterska.
Puss, Pappa.
människa
du underskattar dig själv kvinna! du kan så mycket mer än du tror.
puss
Grattis till jobbet =) Jäklar, du är snart klar och kommer att gå från mysiga cykelturer i skogen och bullbak till ett riktigt jobb och bil(?) Jag gillar dig ändå. Kram/Towis
Pappa, tack. Det kommer nog att bli en tuff första tid, som för de flesta, men jag klarar det.
Emma, tack. Folk underskattar sig själva ständigt tror jag tyvärr.
Towa, Tack! Ja jäklar vuxen! Men bullbaket kommer nog att kvarstå. Likaså cykeln, för någon bil blir det inte så länge jag har cykelavstånd till jobbet :)
Kram på er!
Vi bär alla på samma ångest... Som om det vore någon tröst. :-/
Skicka en kommentar