Och nu?

Deprimerade tider på varje löpsedel. Allt blir dyrare. Till råga på allt kommer mörkret och kylan. Hösten har inte stört mig de senaste 5 (?) åren. Jag älskar den på alla sätt egentligen. Fast det är en gåta varför vi svenskar, så fort det närmar sig slutet av september, stänger in och kurar ner oss i nån filt. Är det för att vi hela sommaren har flängt omkring på grillkvällar och försökt att leva kontinentala liv och nu behöver vår dos ensamhet? Eller beror det helt enkelt på kylan?

Själv har jag lite svårt att hantera den schemafria tiden som vi har. Varje minut känner jag att jag borde plugga, och när jag väl sätter mig med böckerna så tycker jag att det inte finns nått att läsa. Allt är halvfärdigt och jag har svårt att fördjupa. Ska jag ens fördjupa!? Jag längtar tills denna vecka är över. Verkligen. Och jag längtar efter en större lägenhet. Längtar tills nästa vår. Samtidigt som det innebär att jag snart är legitimerad sjuksköterska och ska klara saker och ting själv. Det känns som att jag har hästlängder kvar.

Jag har kommit in på en sykurs förresten. Kvällstid. Motivationen vad hög och idéerna sprutade. Nu -ingenting. Vad ska jag sitta och sy på varje torsdagkväll i 8 veckor?
/E