Vi hade trevligt igår, trots att det första jag och C sa till varandra när vi hängt av oss jackorna i krog-garderoben och tagit de första stegen i lokalen var när ska vi gå hem? Så förfest Ja! Krogen -Nja. Vi dansade loss två låtar på dansgolvet, gick ett varv, cyklade hem.
Imorse vaknade jag med en kemisk depression (alkoholintag 3 öl, 2 glas vin. Man är ingen ungdom längre..) och ville inte kliva ur sängen. Trots detta blev det en bakisdag hos Helena. Vi bakade sjukt mycket äppelpaj, och tacogratäng.
Idag har jag för första gången sett högstadie/gymnasie-talspråket i skrift. Detta i form av; Vi ba YES! BA!? Vilken människa skriver "BA"? Jo, någon i en av sveriges största bloggar.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
3 kommentarer:
Hej
Förstår precis vad du menar med språket, har suttit på tåg mellan Stockholm och förorten, pendeln mellan förorterna, på bussar och hört dessa ungdomar prata eller kan man kala det prata är det inte stöna fram något som ska tolkas/översättas? Reagerat på hur våra svenska ungdomar tagit efter våra invandrares språk och brytning, ska vi inte ha vårt renodlade språk kvar, alla har rätt till sitt språk även vi och dom flyttar hit men vi måste hålla svenska språket levande och flytande. Vi kommer annars använda oss av grottmänniskans sätt att kommunicera snart och dess förbannade förkortningar som våra tonåringar använder när de är må msn och liknande. Har läst en del uppsatser som tonåringar lämnar in till sina lärare och jag har då reagerat över att de använder förkortningarna och får godkänt för det, jag säger bara vad nu?
Jag tycker det är varje lands plikt att bevara språket som vi har.
Detta är en fråga som står mig varmt om hjärtat och jag håller med dig helhjärtat.
Hoppas det löser sig med lägenheten(höll på att förkorta till lgh).Otroligt fin klänning som du hade på cocktail partyt. Kram A-K
oops en massa stavfel blev det men det gick fort och intensivt./A-K
Jag märker att du brinner för frågan! En liten tröst kanske är att jag, framför allt under högstadiet, inte hade ett imponerande talspråk, men att jag nu pratar som vilken vuxen människa som helst. Jag tror att "tonårsspråket" växer bort! Vuxna behöver bara uppmuntra när språket är rätt, och uppmärksamma det som är fel.
Jag vet att min syster plötsligt fick en insikt om hur knäppt hon och hennes kompisar pratade, och att det vore omöjligt att förstå om det transkriberades. Det finns hopp alltså!
Kul att du läser och kommenterar!
Ha det så bra!
Skicka en kommentar