Hej igen

Det var länge sedan! Jag är nu tillbaka i Linköping och skrev den fasade tentan i morse. Hur det gick lär visa sig om ca 14 dagar. Solen skiner. Jag och Tove tog en sväng och en sallad på stan. Fyndade lite och trampade hem på cykeln. Jag fick en ny sadel av Julia i födelsedagspresent och sitter som en drottning!
URKULT var grymt roligt. Det var bara en jätte kärleksfestival! Eller som Sofia Karlsson sa "en schyst och fredsinriktad festival!". Vi gick på föreläsning om rättvisemärkt, köpte härliga sjalar, lyssnade på underbar musik och levde campingliv med trangia och sovsäckar. Det regnade lite, men vi var glada ändå. Bilder kanske kommer senare.


Nu slipper jag läsa humanbiomedicin på säkert två veckor! Semester! Inte en bok som visar mansidéal så långt ögat kan nå. För så är det faktiskt i den största delen av medicinsk litteratur. Det är manskroppen som illusteras och exemplifieras i olika sammanhang. Kvinnan visas i kapittlet om fortplantningssystemen, och i få andra fall, men det ges aldrig exempel liknande "...ca 5 liter för en genomsnittlig man". Det är ju också så att det forskars mer på män än på kvinnor. Därför vet man tidigare om en man fått hjärtinfarkt, då en kvinna inte visar riktigt samma symtom.
En vän, en mycket klok sådan, berättade om en föresläsning vid ett universitet som efter detta blivit uppmärksammad (om någon kan detta bättre så får ni gärna rätta mig). Det sades att människan inte kan flexa armbågen (alltså vrida utåt när armen är rak och handen stöds mot ett bord eller så), med undantag för kvinnor och barn. Där tog man alltså mannen, trots att han var i minoritet, som ideal för människan. Både kvinnor och barn kan flexa +1. Tydligt exempel för den som tvivlar på det mansidéal åtminstone medicinen grundas på.

I övrig letar jag lägenhet och har enorm lägenhetsnoja. Jag och Julia ska ju flytta till varnsinn etta. Inte för att vi har slagit sönder varandra eller någonting åt det hållet. Vi bara ska det. Men som det ser ut nu så är det lättare att köpa husvagn.

/E