Den första låt jag hörde av Winnerbäck var Kom Änglar, eller Att Fånga en Fjäril. Den första skivan jag köpte var Dans med svåra steg, eller Med solen i ögonen. Köpte jag dom samtidigt? Det var i ettan på gymnasiet. Ungefär i samma veva som det var trendigt att sluta lyssna på honom för att alla andra gjorde ju det, och samtidigt som alla strävade efter att ha börjat lyssna innan han blev känd. Det var ju lite töntigt att börja lyssna när han släppte plattan Kom, minns jag.
Jag och Julia kunde varje textrad och sjöng ikapp i Göteborg på den första konsert jag såg. Jag har sjungit Kom Änglar och Du hade Tid, orginal Ani Di Franco, för fullsatt aula/kyrka. De övriga sångerna har framförts på tusen släktmiddagar, födelsedagsfester och i hemma i all enkelhet.
Jag vet inte vad jag gillar mest med honom. Det faktum att hans välformulerade texter går rakt in, träffsäkert och brutalt? Kanske hans uppenbara sårbarhet och ärlighet eller hans tydliga avståndstagande från media? Kanske gillar jag honom också för att hela hans uppsyn de senaste åren fått mig att tänka på pappa.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar