Krullskallen

Jag längtar efter solen i ögonen och vinden mot bara ben. Jag längtar så jag går under! Typ. Men hittills har väl aldrig våren stått över ett år? Möjligtvis under istiden, är det den som har kommit?

Ledig förmiddag full av livskvalité. Började med att rulla ur dom bendy-rollers jag haft över natten. Fantiserade om ett mjukt filmstjärnesvall a la 30-tal, men fick ett hysteriskt småkrulligt affro i en krans runt huvudet (även uppåt). Har ägnat några minuter åt att tämja det så jag kan komma till jobbet och bli igenkänd som Emilie, och inte en galen beyoncé-wannabe gone wrong. Om bara kameran varit laddad hade ni fått se. Den självdistansen har jag.

/E