Det här tisdagen skulle kunna varit lika mycket tisdag som alla andra tisdagar. Lika medelgrå och lagom. Lika vardagsklädd och falukorvslik. Jag låg nedbäddad i sängen läsandes en bok och hade så gjort de senaste 3 timmarna. En halv bok hade jag hunnit läsa. Då ringer telefonen och på displayen ser jag en av de finaste och starkaste kvinnorna jag vet! TACK för att jag blev sjuk och sjukanmäld så jag fick träffa Sara! Det var så länge sedan. Jag blev så glad att jag drack svart kaffe till kanelbullen utan att tänka på det. Så glad att se och krama henne igen.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar