Linköping är snötäckt, har jag sagt det? Moddigt på cykelvägar och varje tur är förenad med livsfara/frakturfara. Nåja, jag har redan hittat småsmå blad på ett träd och bestämt att det är vår den första mars. Vår är nämligen mer om en känsla än om en årstid. Så det så! Tulpaner och knoppande kvistar pryder vårt köksbord och ljusa gardiner sitter i varje rum. Tyvärr känner jag mig inte riktigt lika munter själv. Stress, ambivalens och framtidsångest får sammanfatta det.
Tacopaj ikväll. Imorgon kommer det efterlängtade studielånet, sedan återstår bara 3 månader av CSN.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
5 kommentarer:
Allt ordnar sig vännen! Jag tror starkt på dig.
Vad har jag sagt om framtidsångest?!
kram,
/Pappa
Pappa, har du sagt någonting alls om framtidsångest? Jag missade den lektionen ;P
Kram
Jag har talat för döva öron.
"Vi lever bara Nu. Igår finns inte längre - vi vet inte ens om vi får vara med imorgon"...
Ring a bell?
:-)
Pappa
jajavisstvisst. Någon klocka ringer väl nånstans. :)
Puss
Skicka en kommentar