En del kvällar sitter jag bara av tiden och räknar timmarna till sänggång. Idag började detta kl sju när disken var undanstökad. Jag är trött och februari känns grå. Eller så är det jag som är grå. Jag som brukade vara så bra på livskvalité och på att ta hand om mig själv. Vad hände med det? Har de egenvårdande handlingarna inte längre samma effekt? Är te inte lika gott? Är ett bad med vin inte lika vårdande? Är en promenad inte lika tankerensande och en springtur inte lika uppiggande? Är handarbete inte lika avkopplande?
Hade kvällen varit trevligare om jag tagit på mig skridskorna och åkt några varv på den lilla isen här? En springtur hade säkert gjort susen, trots benträningen på gymmet. Men vem vet.
Det luktar iallafall krasse i kylen. Nu te.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Ingen ruta passar in! Men det är skönt att känna igen sig, du är inte ensamen i dina funderingar. Ruta;" aha, jo just så"! L
Åh, jag får väl byta ut "sådär" mot en sån ruta :P Jag vill ju ändå inte veta att jag skriver halvbra!
Angående gråigheten, är det denna mellanårstid (som i södra sverige är mellanårstid, men vinter i norra) som gör oss så menlösa och grå? Går vi bara och väntar på våren? Kanske. Hoppas att vi mår bättre snart!
Skicka en kommentar