ÅHej åhå!

Hur mycket man än vet att det löser sig alltid och efter regn kommer sol så vågar man inte lita på det när det väl gäller.
Det slår mig ofta att när jag mår dåligt så tror jag att jag aldrig kommer att må bra igen, och när jag mår bra så tror jag att jag aldrig kommer att må dåligt igen. När jag tog studenten så tänkte jag att jag aldrig kommer att må så dåligt som under gymnasiet, och att jag aldrig kommer att behöva arbeta så med mig själv. Men visst är det så, gamlingar, att man måste arbeta med sig själv hela livet? Att man aldrig blir färdig?

Just nu är det C-uppsatsångest som härjar och jag längtar tills bitarna faller på plats. Tills vi kan se slutet på tunneln och det fina i kråksången. Tills vi kan knyta ihop säcken med den röda tråden. Som sagt ja.
/E