Det Goda Livet

På senaste tiden har jag allt mer längtat till (och saknat) Det Goda Livet. Att dela på en flaska vin på en bar utan att vända på varje slant. Att sitta i en skön fin soffa, (längre än 140cm) och lyssna på jazz efter en god middag. Att en fredag kunna köpa inlagda oliver på lösvikt på hemköp. Att ha ett fyllt vinställ och några öl i kylen. Att gå ut och äta spontant, utan att spara ihop till det. Att inte behöva inkassera varje utlånad krona. Att inte vara skyldig någon fem kronor och känna att man måste lämna tillbaka (kan du vänta till nästa CSN?).

Ja. Det saknar jag! Jag vill dränka mig i lyx ibland, men jag förstår också charmen med det enkla. Jag är fullständigt övertygad om att jag inom 7 år kommer att sakna studentlivet (med pengar kommer bekymmer?) och min 140cm soffa och mitt minimala kök. Men ändå! Jag vill inte se mig som materialistisk, och det krävs inte pengar för att kunna njuta av livet. Men för att kunna njuta av en riktigt god middag och riktigt gott vin så krävs det faktiskt pengar.
Imorse när jag vaknade så sa jag till Calle att Eftersom jag får lön på måndag, så tänkte jag köpa (trumvirvel) PARMESANOST! Ja. Så är det. Jag behöver lön för att ha råd med nått så litet och egentligen onödigt som parmesanost till min risotto.

Hm. Nu känns det genast som att allt detta handlar om att jag vill dricka gott vin. Ja. Gott vin känns som symbolen för Det Goda Livet. Vin. Och oliver (inte eldorados). Usch, blev det väldigt ytligt nu? Jag vill inte vältra mig i pengar och ting, inte heller kunna resa utomlands varje månad. Jag vill bara leva Det Goda Livet.

/E