Det var ett tag sen bloggen såg röken av mig. Skön.
Idag efter basgrupp och föreläsningar följde jag med Emma hem. Vi fikade och trampade sedan i väg till friskis för ett intensivpass. Riktigt skönt och sjukt jobbigt. En 25-minuters cykeltur i uppförsbacke på halt underlag kändes inte så lockande.
Jag och Emma pratade om hur irriterade det är att begränsas. Jag känner inte att jag kan gå ut och springa/gå/cykla när det är mörkt och sent. Förra året var jag aldrig rädd. Jag kunde springa själv i rydskogen på kvällstid utan att vara det minsta rädd eller orolig. Nu är jag rädd att cykla hem när klockan är 22. Jag ska vid tillfälle köpa en överfallsspray som tillfälligt förblindar och färgar den eventuella förövaren. Frågan är om man alltid har chans att få tag på den ur fickan. Det vikigaste är nog att veta att man är värd rädda, och att allt motstånd är bra. Jag vill gå en självförsvarskurs. Det som gör mig mest förbannad är att jag ska behöva tänka på det här!
Lägenheten är städad, disken diskad och jag är duschad. Jag ska läsa lite mer om KOL och fortsätta virka på mina lila benvärmare. Imorgon ska Emma, Tove och jag åka till skopunkten för att köpa 3 par skor till priset av 2. Detta trots att jag gått i personlig konkurs minst 2 gånger den här månaden. Nästa fredag kommer CSN och det kommer att bli den bästa dagen på hela november! Sedan åker jag till halmstad och Joss ett dygn och dricker te. Mysigt värre!
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Jag forstar precis vad du menar! sa himla jobbigt att man ska behova vara radd att ga ut bara for att det ar morkt. Man blir helt paranoid,nar jag gar hem sjalv pa kvallarna sa tanker jag i minsta detalj hur jag skulle reagera om ngn forsokte overfalla mig,nycklar i beredskap o allt. tacka vet jag Morsil, dar kan man vara ute dygnet runt, det enda man kan stota pa e nog bjorn :) Var radd om dig. Puss
Det var jag, Petra :) Haha. Kraam
Skicka en kommentar