onsdag, maj 07, 2014
Hjärtegull.
Min lilla treåring sitter på knä på köksstolen iförd nattlinne med hjärtan på. Det vitblonda håret står som en gloria runt huvudet på henne och hon dricker smoothie med inlevelse. För några timmar sedan vaknade hon med ett "JAG VILL ÄTA FRUKOST MAMMA". Lyckligtvis kunde jag övertala henne att det fortfarande var natt, fast det säkert egentligen var morgon. Ytterligare några timmar tidigare for hon upp ur sin djupa sömn för att tassa ut till mig och säga "DET REGNAR MAMMA! MÅSTE HA PARAPLY!".
Mycket riktigt, idag fick hon gå till föris under sitt röda paraply. Lycklig över en så simpel sak. Som jag vill bevara den känslan hos henne. Liksom känslan av att vara älskad då hon ofta säger "Du älskar mig!". En fantastisk sak. Hjärtat värms av tanken på när hon här om morgonen kramade mig och sa "Hejdåå SÖTNOS!" innan jag stormade iväg stressad efter att ha försovit mig. Den stunden gör att jag glömmer nattens vakna timmar av tissel, prat, sömnvägran och bråk i vår säng.
Regnet fullkomligt öser ner. Trösterikt i min förkylning som tog om sedan jag tränat hårt i måndags och igår cyklat till och från jobbet. Studiedag, men intensiteten den senaste tiden har lite förlamat mig
måndag, maj 05, 2014
Rätt till lika vård?
Tänk att samtidigt som jag skrev inlägget igår kväll så gick Partiledardebatten i Svt med samma ämne. Alliansen hyllar möjligheten att åka hem från sjukhus, då sjukhusen ofta är en dålig miljö och menar att personaltätheten är god. Jag menar att möjligheten att vara inlagd på sjukhus och vårdas av kompetent personal så länge som ens tillstånd kräver är grundläggande. Sedan givetvis ska ingen ligga på sjukhus i onödan, detta händer tyvärr för ofta. Antingen på grund av att kommunens korttidsboenden är överfulla, att öppenvården inte i tillräcklig grad kan möta behovet, att kommunens hemsjukvård inte har resurser i tid, att patienten inte känner sig trygg nog att lämna sjukhuset, att patienter skyfflas mellan olika kliniker när ingen kan ta hela ansvaret.
Jonas Sjöstedt är den enda som lyfter satsningar på sjuksköterskans lön och betalda specialistutbildningar och den enda som talar om barnmorskornas situation i storstäderna. Tänk att Alliansens lösning är valfrihet. Att valfrihet ska skapa bättre vård. Jag ser klasskillnader, och stora skillnader i vårdkvaliten framför mig när jag hör "Valfrihet i vården". Jag ser framför mig hur hög inkomst (eller ännu högre på grund av skattelättnader för höginkomsttagare) ger möjlighet till snabbare eller bättre vård medan människor med låg inkomst riskerar sämre vård. Är inte detta redan vad vi ser i och med det fria vårdvalet?
För mig är det självklart (och dessutom lagstadgat) att alla människor har rätt till lika vård, och att lika vård är långt mycket viktigare än valfriheten.
söndag, maj 04, 2014
Sa nån sjuksköterskebrist?
Det är vår och jag inser med bävan och längtan att det snart är sommar. Sommar innebär semester, men också tungt arbete då vårdplatserna minskas i antal men vårdbehovet kvarstår. Det resulterar i överbeläggningar, löpande band, risker och övertid.
På US Linköping verkar sjuksköterskebemanningen gå ihop i sommar, men med mycket små marginaler. Medicinplatserna är på tok för få. Det finns inte utrymme för sjukdom i personalen (kanske inte bland allmänheten heller!). Av erfarenhet vet jag att patientflödet inte kommer att minska nämnvärt. Ständigt överbeläggningar och stort ansvar för de sjuksköterskor som arbetar, för vem ska annars ta hand om patienterna? Sjukhusen blöder sjuksköterskor. Blöder sjuksköterskor till kommunen, till Norge och till bemanningsföretag. Varför? För Lönen, Arbetstiderna och minskad stress. Så enkelt är det.
När sjuksköterskor organiserar sig, ställer krav på skälig lön, god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet då går kliniker istället ihop mot sjuksköterskorna och beslutar enhetligt om lön under de 25000 som sjuksköterskor begärt. Och jag undrar; hur vore det om kraven kom från läkargrupp? Läkarbrist anses i allmänt allvarligare än sjuksköterskebrist och skriverier om läkarbrist för några år sedan resulterade i samarbeten mellan läkarförbundet, landsting och SKL i vissa län. Sjuksköterskebristen verkar dock inte ge diskussioner om några samlade lösningar. Corren skriver istället att 11 miljoner lagts ut till bemanningsföretag (för flera professioner) under januari och februari i år. Kortsiktigt och dumdristigt.
Jag hör att man ser över US för fler vårdplatser. Jag undrar vad man letar efter. Vi har gott om skrubbar, duschrum, förråd, samtalsrum och personalrum. Vad som saknas är tillräckligt med personal så att patientsäkerhet och god arbetsmiljö kan garanteras. Det är konstigt att trots neddragna vårdplatser, färre sjuksköterskor och tydligt uttryckt att de som arbetar får arbeta lite mer så är det ingen som pratar om bristande patientsäkerhet. Istället säger man att patientsäkerheten är inte hotad. Och jag tänker, särskilt efter ensamt ansvar som sjuksköterska för 9 patienter, att nä jag kan inte garantera patientsäkerheten.
Nio dagar av tio klarar jag att axla det ansvar det innebär att vara sjuksköterska. Jag kan känna att de sju-nio patienter jag ansvarat för fått den vård som tillståndet krävt. En dag av tio är jag inte säker. Den dagen känner jag att jag inte hunnit med, att jag inte med säkerhet kan veta att alla fått vad de behövt. Jag har varit tvungen att prioritera en sjukare patient.
Jag tycker mycket om mitt jobb, men det är inte för intet vi ibland skämtar om att man borde köpa in våningssängar. Att vi kommer behöva fundera över vem som är kontinent och mobil nog att ta överslafen.
Hoppas att jag inte blir sjuk i sommar. En plats i korridoren lockar inte särskilt. Inte den i överslafen heller.
fredag, mars 21, 2014
Den blir en intensiv vår
Vårtecken
- Lökarna trängs i rabatten
- Jag har klippt ner lavendlarna
- Vårskorna är på och vinterjackan av
- Vi har köpt fröer
Stresstecken
- Jag har slutat sopsortera
- Jag kollar kalendern flera gånger per dag och den snurrar ständigt i mitt huvud
- Jag är ineffektiv och jobbar på flera projekt samtidigt
- Jag smyggooglar på lugna get-aways och mysiga bruncher
- Har inte hunnit så fröerna
- Har inte hunnit gå iväg med allt avklippt ris
April kommer att flyga förbi i ett enda swisch med innehåll av praktik på heltid, studieuppgifter och utbildningsdagar. Jag önskar mig en ledig dag varje, eller åtminstone varannan vecka, att jag kan fortsätta vara en bra mamma, en halvdan fru och en vän som finns där.
... Om inte så ses vi i maj. Eller juni.
/E
onsdag, februari 05, 2014
Konsumera mera
Idag dör jag den långsamma artikelgranskningsdöden. Inte så välkänd kanske, men plågsam. Gu jag har tagit så många pauser för att det riktigt kryper i kroppen när jag sitter med granskningsmallar och metodiklitteratur. En bit i taget.
I övrigt töväder, vattenskada och rastlös stress. På sista tiden har jag omedvetet gått och funderat på vad jag kan köpa för att bota min rastlöshet och stress. Vad nu ett nytt soffbord skulle kunna göra åt det! Då går jag apatiskt runt i affärer (eller på nätet) och blir sedan nedslagen för att inget jag hittar kan köpa mig lycka eller lugn. Inte så förvånande, utan snarare en definition på konsumtionssamhällets ständigt rastlösa oro. Ha-begäret. Ägandet. Förnyelsen. Lösningarna på alla möjliga problem. Vi "lyxar till det" med kaffe och en inredningstidning för att få lite lugn, och plötsligt måste vi göra om hela hemmet.
Och med de orden ser jag verkligen fram emot Ikeas nya kollektion Bråkig. Den är som våren. Och ni vet ju att jag längtar.
/E
söndag, januari 26, 2014
torsdag, januari 16, 2014
kaffetåren den bästa är
Jag hade kunnat sova hela dagen, men plötsligt står lilla E upp i sängen och ropar "nu är det inte mörkt längre!". Vi åt frukost vid tvn och kaffe har sällan varit så gott som dagens första mun.
Ja ljust är det sannerligen med det fluffiga täcke som ligger över allt, men jag längtar vår. Jag längtar förändring. Det sistnämnda resulterade i ett frisörbesök igår och jag kom ut därifrån med väldigt rakt hår. De står alltid med plattången i högsta hugg när man kommer in, och visst blev det förändring om jag ska lita på kollegornas reaktioner. Min man märkte nog ingen skillnad bortsett från de hundralappar som drogs från vårt gemensamma konto, men vad kan man begära.
Puss å hej.
söndag, januari 12, 2014
Hej snö.
Jag har en (1) trogen läsare. Min kära mor. Och med sådan trogen publik kan man bara inte svika.
Hemkommen efter en helg i Borås och Göteborg. Det har gosats liten kusin och faktiskt så har vi promenerat med solen i ansiktet. Känns ändå skönt att veta att solen finns där bakom molnen ändå.
Just som jag trodde att det var vår så blev det vinter, våren är ju långt borta ändå. -7 grader och några centimeter snö. Lilla E fick en snow racer i julklapp, så till hennes stora glädje kanske det kan bli premiär imorgon.
Puss på dig mamma!
fredag, januari 10, 2014
Anybody out there?
Det händer att jag suktar dagbok. Jag skrev en såndär 3-års dagbok, för hand, som tanter gör. Började det året jag längtade barn, blev med barn, fick barn. En fantastisk resa att följa. Boken tog slut och jag köpte aldrig någon ny.
Samtidigt står den här dammiga gamla bloggen och möglar.
Ptja. Vi har köpt radhus, flyttat, skolat in lilla E på föris. Jag har börjat plugga på halvtid. Känna mig rätt bra på mitt jobb.
Vi har haft flera första-gångare sedan sist; varit utomlands med småbarn - Mallorca, klassikern. Vi har förlovat oss. Gift oss! Sovit ensamma en hel natt för första gången sedan E kom, och varit på vår första barnfria resa sedan dess - Barcelona!
Oklart om detta har stillat min skriva-behov. Kanske är det ändå inte en endaste en som läser. Och jag är inte säker på om det spelar någon roll, eller inte.
Hejdå.
onsdag, april 18, 2012
Jahej
Här är det tyst som i graven. Jag tänker att jag vill styla om bloggen och blogga mer om allt jag syr, men bilder och sånt. Men jag får säga som så många andra: livet kom emellan. Och tack och lov för det!
För er som kanske är sugna på en allmän uppdatering
/E
För er som kanske är sugna på en allmän uppdatering
- Lilla E tränar på att gå, gapskrattandes.
- Vi letar och letar efter ett hus, som vanligt. Jag intalar mig att varje hus som passerar tar oss närmare det som ska bli vårt.
/E
tisdag, februari 21, 2012
Om jobb och sånt.
Nu har jag varit sjuksköterska på nytt i en månad, trots mina 2,5 års yrkesfärdiga år. Jag är varm i kläderna. Inser återigen den stora utmaningen i att byta ansikte, sinne och samtalston när jag går mellan patienterna. Att komma med andan i halsen och adrenalinet i ådrorna från en akutsituation, in till en patient som behöver lugn och pedagogisk undervisning är speciellt. Det gäller att kunna lägga det andra bakom sig för tillfället, fokusera på det som är NU samtidigt som man inte glömmer det som ska hända sen. Jag som trodde att jag inte kunde lägga undan det som hände nyss. Men det kan jag.
Däremot är jag lite ilsken över att jag saknar den där fåniga, manliga självsäkerheten som jag tycker mig sett hos många av mina yngre manliga kollegor genom åren. Det där som gör att allt jag säger låter smart och påläst. Så att mitt resonemang tas emot, förstås och vägs in. Så att jag får förtroende. Upplevs som kunnig, professionell. Och känner mig duktig.
Det är just den där duktigheten. Duktigflickaheten. Den tror jag inte att mina manliga kollegor suktar på samma sätt. Eller gör dom?
Hur som helst; jag behöver lägga undan duktighetssuget, vara med rädd om mig själv, samt lägga an lite mer pondus.
I övrigt är det tydligen tyst som i graven här i bloggen.
/E
Däremot är jag lite ilsken över att jag saknar den där fåniga, manliga självsäkerheten som jag tycker mig sett hos många av mina yngre manliga kollegor genom åren. Det där som gör att allt jag säger låter smart och påläst. Så att mitt resonemang tas emot, förstås och vägs in. Så att jag får förtroende. Upplevs som kunnig, professionell. Och känner mig duktig.
Det är just den där duktigheten. Duktigflickaheten. Den tror jag inte att mina manliga kollegor suktar på samma sätt. Eller gör dom?
Hur som helst; jag behöver lägga undan duktighetssuget, vara med rädd om mig själv, samt lägga an lite mer pondus.
I övrigt är det tydligen tyst som i graven här i bloggen.
/E
söndag, januari 22, 2012
Nä men hej ni!
Ja här går tiden och jag saknar bloggen mindre och mindre. Den egna tid jag har går åt till sömnad i huvudsak, och det känns betydligt mer kreativt än bloggande. Om sanningen ska fram känns den egna tiden knapp. Sådant får man ibland skit för som mamma, men skit tillbaka för man måste ta hand om sig själv för att kunna ta hand om någon annan.
Dottern är fantastisk just nu. Kryper och ställer sig upp mot allt hon kan. Och pladdrar på sitt egna språk. Hemmet är nästan barnsäkrat och jag längtar som aldrig förr efter lite mer yta. Vi har återigen förlorat en budgivning på ett bostadsrättsparhus som hade givit oss varsitt hobbyrum och ett sovrum till Ester och en alldeles lagom trädgård med altan och ett fint fyrkantigt kök och två badrum. Men. Vårt hus kommer. Det är mitt enda hopp.
Vi har även precis överlevt årets magsjuka. Ester började i torsdags kväll och även de utan särskilt livlig fantasi bör kunna föreställa sig hur det är med en magsjuk 9 månaders bebis och hur omöjligt det är att inte bli smittad. Exakt 12 timmar senare var det vår tur. Då var dottern pigg, glad och energisk. Vi själva var matta, trötta och ja helt slutkörda. Jag orkade till exempel inte stå upp och vispa samtidigt. En sådär kombination, men nu är vi nästan ute på andra sidan och jag och E har vågat oss utanför dörren efter mer än ett dygns symtomfrihet.
Tack vare magsjukan missade jag den syhelg som jag sett fram emot så mycket! Är med i en studiecirkel och just denna helg skulle vi samlas på en skola och sysysysy, samt byta mönster och tyger. Jag är en aning bitter över det.
Och på tisdag slutar min mammaledighet och livet som sjuksköterskan Emilie och mamman Emilie börjar. Och säkert också bara Emilie. Ja ni fattar.
/E
Dottern är fantastisk just nu. Kryper och ställer sig upp mot allt hon kan. Och pladdrar på sitt egna språk. Hemmet är nästan barnsäkrat och jag längtar som aldrig förr efter lite mer yta. Vi har återigen förlorat en budgivning på ett bostadsrättsparhus som hade givit oss varsitt hobbyrum och ett sovrum till Ester och en alldeles lagom trädgård med altan och ett fint fyrkantigt kök och två badrum. Men. Vårt hus kommer. Det är mitt enda hopp.
Vi har även precis överlevt årets magsjuka. Ester började i torsdags kväll och även de utan särskilt livlig fantasi bör kunna föreställa sig hur det är med en magsjuk 9 månaders bebis och hur omöjligt det är att inte bli smittad. Exakt 12 timmar senare var det vår tur. Då var dottern pigg, glad och energisk. Vi själva var matta, trötta och ja helt slutkörda. Jag orkade till exempel inte stå upp och vispa samtidigt. En sådär kombination, men nu är vi nästan ute på andra sidan och jag och E har vågat oss utanför dörren efter mer än ett dygns symtomfrihet.
Tack vare magsjukan missade jag den syhelg som jag sett fram emot så mycket! Är med i en studiecirkel och just denna helg skulle vi samlas på en skola och sysysysy, samt byta mönster och tyger. Jag är en aning bitter över det.
Och på tisdag slutar min mammaledighet och livet som sjuksköterskan Emilie och mamman Emilie börjar. Och säkert också bara Emilie. Ja ni fattar.
/E
fredag, januari 13, 2012
2011
Det är kanske på sin plats att göra en liten resumé av året. 2011 har nyhetsmässigt messt givit elände, död och katastrofer. 2011 på mitt personliga plan har varit otroligt händelserikt, fint och stort på alla sätt i och med vår dotters födelse.
Nu kör vi!
Vi åkte till Söderköping en sväng, jag och Calle. Det var inte så levande som man kan föreställa sig att det är på sommaren. Men fint ändå. Och iskallt. Här ett fik som säkert är fantastiskt på sommaren. Vi åkte givetvis förbi tygaffären Jofotex och köpte massor av barntyger som jag syddesyddesydde i.
I februari hämtade vi den vagga vi skulle låna. Jag sydde lapptäcket. Det var en fantastisk känsla att göra i ordning. Men jag måste också nämna den oro jag hade som blivande mor. Tänk om-tankarna ska man inte tro att man får slippa.
Annars gick mest runt såhär i mjuka stretchiga kläder.
Och sydde så mycket att det troligen räknas som maniskt. C kom med smörgåsar på kvällen när han tyckte att jag (eller barnet) behövde.
Jag älskade turkisk yoghurt!
I mars åkte vi till Bollnäs för att mysa och hämta ett ordentligt lass med barngrejor, kläder och barnvagn.
![]() |
| Syster, lillfelicia, och på-tjocken-jag |
Och så blev det april. Och jag väntade och väntade. Och växte. I v 37 gjorde jag segergesten för att jag inte fått några bristningar på magen.
I vecka 38 kom dom som blåa ormar. :)
I vecka 38 kom dom som blåa ormar. :)
Ja och sen var jag väl så gott som sprickfärdig. (och herre! Att jag varit så där stor!!). Här med värkar på förlossningen vid en av våra totalt tre visiter dit innan hon ville komma.
Ombytt till landstingets blåa nattskjorta med alla tillhörande atteraljer.
Och så ÄNTLIGEN, 15 timmar sedan sista inskrivningen, är hon här. Vår finafina lilla Ester (som nog var utan namn minst en vecka), efter så många månaders, dygns och timmars väntan. Och smärta! Och lycka, glädje, förtvivlan, tårar och kärlek!
Ester träffar farmor och farfar.
Och Julia.
Det blir maj och den dimmiga bebisvardagen infinner sig. Jag passar på att sova då och då. När jag inte ammade alltså. I övrigt fyller vi vår kamera med tusentals bilder på vår lilla.
Familjemys! Här tänkte vi att småbarnsföräldralivet inte var i närheten av så jobbigt som vi trott. Efter det har de bra och de mindre bra perioderna avlöst varandra. Såklart.
Ester träffar mormor,
och moster, kusin och Jocke. Vi har några fina dagar. Här är vi i Gamla Linköping och alla djur Felicia ser är "Ka", ja katt alltså.
På kvällarna är detta ungefär vad Ester ser. Två fåntrattar som gör sig till ;)
![]() |
| Ester träffar morfar i Juni. |
Och sedan åker vi till Borås och mår gott i trädgården.
Och får god mat såklart!
Och får god mat såklart!
![]() |
| Ester fotas med valen på naturhistoriska i Göteborg. Bara för att se hur liten hon är. Lite suddig också. |
Vi firar midsommar i Lungre, sista visiten dit innan hemmahemmahuset säljs. Här 5 genereationer, vilken börjar och slutar med en Ester.
Vår semester inleds med Boråsvisit igen. Här fikapaus på utflykt med Calles föräldrar.
Och här fina lilla familjen.
I övrigt en hel del bilåkande. Det går fint då E sov otroligt bra i bilen. Lilla lilla E.
Vi åkte till Bollnäs såklart, och njöt tiden långsamt.
Vi åkte till Bollnäs såklart, och njöt tiden långsamt.
Badutflykt till skidtjärn. Hela gänget. Vi besökte även Furuvik med syster och hennes familj. De lite större barnen var eld och lågor.
<3
Det blev september och jag tog med mig Ester, plockade upp fina tant Sara på vägen och åkte till Hälsinglandet igen. Fina fina dagar när alla semesterfirare flytt sin kos.
Vi besökte växbolin och hade det alldeles fantastiskt bra.
I september började vi även babysim. Något som Ester inte var helt glad i de första gångerna. Men trägen vinner, och nu är hon glad och plaskig i vattnet!
I september var det även dags för återträff nr 2 med Estetgänget. Denna gång i Melinas och CF's regi. Vi åkte till Kalmar och Ååh så bra vi hade det i den lugna, fina miljön med så mång fina utemåltider och roliga tävlingar. Jag var ju lite smidigare denna gång än sist. ;)

I september döptes ju också vår dotter!

I september döptes ju också vår dotter!
I oktober åkte jag och Ester till Östersund med tåget. Och för första gången inte då till Lungre utan till Mor och Fars trendiga lägenhet i stan. På bilden ser ni Ester och Ester.
Leklåda hos Esters mormor och morfar
När vi ville komma ut gick vi på fik. Pappa-dotter mys här efter en högljudd lunch.
Ester gungade för första gången. Hon verkade inte jätteimponerad :)
Vi firade en liten julafton hos Calles föräldrar. Ester var nöjd och glad nästan jämt och inte alls lika mammig som vid senaste besöket dit.
Klapp.
Julflickor vid granen.
Ester fick en grön liten gris av sin farmor och farfar. Ni ser ju att hon är glad!


Julafton firade vi i Östersund hos min syster med familj. Många var vi och det var givetvis fullt ös på barnen som i slutet av kvällen drunknade i julklappspapper och snören. Det var fint med en vit jul!

Nyår skålades in med Julia och Christoffer. Nyår är lite magiskt ju. Ett avslut och en början. Man kan se tillbaka på året, och framåt. För två år sedan hoppades jag på 12 slaget att vi skulle tänka tanken på barn kommande år. Förra nyår var jag gravid och gick in i 2011 med förväntan och glädje. Igår firade vi med vår 8 månader gamla flicka som förvirrat och yrvaket tittade på fyrverkerierna genom köksfönstret. Inga löften, men förhoppningar.


Julafton firade vi i Östersund hos min syster med familj. Många var vi och det var givetvis fullt ös på barnen som i slutet av kvällen drunknade i julklappspapper och snören. Det var fint med en vit jul!

Nyår skålades in med Julia och Christoffer. Nyår är lite magiskt ju. Ett avslut och en början. Man kan se tillbaka på året, och framåt. För två år sedan hoppades jag på 12 slaget att vi skulle tänka tanken på barn kommande år. Förra nyår var jag gravid och gick in i 2011 med förväntan och glädje. Igår firade vi med vår 8 månader gamla flicka som förvirrat och yrvaket tittade på fyrverkerierna genom köksfönstret. Inga löften, men förhoppningar.
Ja så var det ungefär! Ett mycket bra år.
God fortsättning /E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











































