En vän.

Jag har en vän som jag inte sett på alldeles för länge. Vi som brukade ses jämt och dricka tusen liter kaffe och äta tusen småkakor och bullar. Vi som pratar i 250samtalsämnen/h. Vi som lägger håret i 20-talsfrisyr och skuttar Lindy tills huvudet och benen trillar av. Vi som känner varandra utan och innan. Vi som fyllt vår vänskap med spontanitet och förståelse. Och fullständig, villkorslös respekt. Jag är så glad att jag fått lära känna den flicka som jag beundrade så i terminen ett. Hon med det meterlånga håret som talade så tydligt inför gruppen. Tänk att vi var så lika, att vi båda kom att tjuta högt av strumpbyxor med söm och gamla ting och tider, att vi fann hur lika våra tankar och livsåskådningar var. Tänk att hon har visat och lärt mig så mycket.


Åh vad jag saknar henne. Det känns i varje nerv att hon fattas mig och jag önskar att jag får se henne snart. Snart!
/E