Jag bor i en stad. Under största delen av mitt liv har jag bott i en by nära skogen. Trots att jag gråtit över myggbett många nätter, svurit över fula vinterkängor och pinats genom tonåren för att "det inte händer nått i den här skogen" så är jag nu enormt tacksam.
Människan verkar leva i en ständig saknad efter någonting och denna saknad kan dövas tillfälligt med konsumtion av olika slag. Jag tänker mig att en mer bestående tillfredsställelse kan uppnås om vi spenderar lite mer tid med ojämn mark under våra fötter. I naturen finns, iallafall för mig, den substans som saknas i stora städer. Där hör vi vad vi tänker (och kanske är det just det som vissa räds).
Utflykter planeras för fullt, i väntan på torpet.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar