I hissen efter praktikpasset stod jag bredvid en lång och reslig man i sjukhuskläder. Han hade ett leende på läpparna, jag sorg i blicken. Jag hade en dag med döden i tankarna, han kanske hade haft en dag av liv (eller livräddning). Vi båda vittnade om en vanlig dag på sjukhus. Hur man (läs: jag) ska hantera detta återstår att se, men unga människor där även sjukvården förlorat hopp om räddning är svårhanterligt.
Dagar som denna känns allt annat oviktigt, men "lämna det bakomflutna framför dig" och plugga. Inte att förglömma: när man tar hand om andra är det viktigt att även ta hand om sig själv!
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar