Tystnaden

Nu ni

En del människor är rädda för den, andra kan inte leva utan den. Knäpptystheten. Kanske fyller vi våra tomrum och vår tystnadslängtan med mat, sprit, sex, droger, pengar och konsumtion?
När jag bodde i England så shoppade jag upp mina lediga dagar, tills jag insåg att det inte gjorde mig lycklig. Då blev det genast sparsamt med shopping, istället kom lugnet och njutningen. Tystnadsrädslan är någonting annat. Kanske är man rädd att tänka? På livet, döden, framtiden och meningen?

Är vi inte byggda för storstadsliv, stress, att-göra-listor, reklam och löpsedlar tro? Eller varför upplever vi tomhet och fruktar eller saknar tystnaden?
/E