Sa nån sjuksköterskebrist?

Det är vår och jag inser med bävan och längtan att det snart är sommar. Sommar innebär semester, men också tungt arbete då vårdplatserna minskas i antal men vårdbehovet kvarstår. Det resulterar i överbeläggningar, löpande band, risker och övertid.

På US Linköping verkar sjuksköterskebemanningen gå ihop i sommar, men med mycket små marginaler. Medicinplatserna är på tok för få. Det finns inte utrymme för sjukdom i personalen (kanske inte bland allmänheten heller!). Av erfarenhet vet jag att patientflödet inte kommer att minska nämnvärt. Ständigt överbeläggningar och stort ansvar för de sjuksköterskor som arbetar, för vem ska annars ta hand om patienterna? Sjukhusen blöder sjuksköterskor. Blöder sjuksköterskor till kommunen, till Norge och till bemanningsföretag. Varför? För Lönen, Arbetstiderna och minskad stress. Så enkelt är det.

När sjuksköterskor organiserar sig, ställer krav på skälig lön, god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet då går kliniker istället ihop mot sjuksköterskorna och beslutar enhetligt om lön under de 25000 som sjuksköterskor begärt. Och jag undrar; hur vore det om kraven kom från läkargrupp? Läkarbrist anses i allmänt allvarligare än sjuksköterskebrist och skriverier om läkarbrist för några år sedan resulterade i samarbeten mellan läkarförbundet, landsting och SKL i vissa län. Sjuksköterskebristen verkar dock inte ge diskussioner om några samlade lösningar. Corren skriver istället att 11 miljoner lagts ut till bemanningsföretag (för flera professioner) under januari och februari i år. Kortsiktigt och dumdristigt.

Jag hör att man ser över US för fler vårdplatser. Jag undrar vad man letar efter. Vi har gott om skrubbar, duschrum, förråd, samtalsrum och personalrum. Vad som saknas är tillräckligt med personal så att patientsäkerhet och god arbetsmiljö kan garanteras. Det är konstigt att trots neddragna vårdplatser, färre sjuksköterskor och tydligt uttryckt att de som arbetar får arbeta lite mer så är det ingen som pratar om bristande patientsäkerhet. Istället säger man att patientsäkerheten är inte hotad. Och jag tänker, särskilt efter ensamt ansvar som sjuksköterska för 9 patienter, att nä jag kan inte garantera patientsäkerheten.

Nio dagar av tio klarar jag att axla det ansvar det innebär att vara sjuksköterska. Jag kan känna att de sju-nio patienter jag ansvarat för fått den vård som tillståndet krävt. En dag av tio är jag inte säker. Den dagen känner jag att jag inte hunnit med, att jag inte med säkerhet kan veta att alla fått vad de behövt. Jag har varit tvungen att prioritera en sjukare patient.

Jag tycker mycket om mitt jobb, men det är inte för intet vi ibland skämtar om att man borde köpa in våningssängar. Att vi kommer behöva fundera över vem som är kontinent och mobil nog att ta överslafen.

Hoppas att jag inte blir sjuk i sommar. En plats i korridoren lockar inte särskilt. Inte den i överslafen heller.