Hjärtegull.

Min lilla treåring sitter på knä på köksstolen iförd nattlinne med hjärtan på. Det vitblonda håret står som en gloria runt huvudet på henne och hon dricker smoothie med inlevelse. För några timmar sedan vaknade hon med ett "JAG VILL ÄTA FRUKOST MAMMA". Lyckligtvis kunde jag övertala henne att det fortfarande var natt, fast det säkert egentligen var morgon. Ytterligare några timmar tidigare for hon upp ur sin djupa sömn för att tassa ut till mig och säga "DET REGNAR MAMMA! MÅSTE HA PARAPLY!".

Mycket riktigt, idag fick hon gå till föris under sitt röda paraply. Lycklig över en så simpel sak. Som jag vill bevara den känslan hos henne. Liksom känslan av att vara älskad då hon ofta säger "Du älskar mig!". En fantastisk sak. Hjärtat värms av tanken på när hon här om morgonen kramade mig och sa "Hejdåå SÖTNOS!" innan jag stormade iväg stressad efter att ha försovit mig. Den stunden gör att jag glömmer nattens vakna timmar av tissel, prat, sömnvägran och bråk i vår säng.



Regnet fullkomligt öser ner. Trösterikt i min förkylning som tog om sedan jag tränat hårt i måndags och igår cyklat till och från jobbet. Studiedag, men intensiteten den senaste tiden har lite förlamat mig

Rätt till lika vård?

Tänk att samtidigt som jag skrev inlägget igår kväll så gick Partiledardebatten i Svt med samma ämne. Alliansen hyllar möjligheten att åka hem från sjukhus, då sjukhusen ofta är en dålig miljö och menar att personaltätheten är god. Jag menar att möjligheten att vara inlagd på sjukhus och vårdas av kompetent personal så länge som ens tillstånd kräver är grundläggande. Sedan givetvis ska ingen ligga på sjukhus i onödan, detta händer tyvärr för ofta. Antingen på grund av att kommunens korttidsboenden är överfulla, att öppenvården inte i tillräcklig grad kan möta behovet, att kommunens hemsjukvård inte har resurser i tid, att patienten inte känner sig trygg nog att lämna sjukhuset, att patienter skyfflas mellan olika kliniker när ingen kan ta hela ansvaret.

Jonas Sjöstedt är den enda som lyfter satsningar på sjuksköterskans lön och betalda specialistutbildningar och den enda som talar om barnmorskornas situation i storstäderna. Tänk att Alliansens lösning är valfrihet. Att valfrihet ska skapa bättre vård. Jag ser klasskillnader, och stora skillnader i vårdkvaliten framför mig när jag hör "Valfrihet i vården". Jag ser framför mig hur hög inkomst (eller ännu högre på grund av skattelättnader för höginkomsttagare) ger möjlighet till snabbare eller bättre vård medan människor med låg inkomst riskerar sämre vård. Är inte detta redan vad vi ser i och med det fria vårdvalet?

För mig är det självklart (och dessutom lagstadgat) att alla människor har rätt till lika vård, och att lika vård är långt mycket viktigare än valfriheten.

Sa nån sjuksköterskebrist?

Det är vår och jag inser med bävan och längtan att det snart är sommar. Sommar innebär semester, men också tungt arbete då vårdplatserna minskas i antal men vårdbehovet kvarstår. Det resulterar i överbeläggningar, löpande band, risker och övertid.

På US Linköping verkar sjuksköterskebemanningen gå ihop i sommar, men med mycket små marginaler. Medicinplatserna är på tok för få. Det finns inte utrymme för sjukdom i personalen (kanske inte bland allmänheten heller!). Av erfarenhet vet jag att patientflödet inte kommer att minska nämnvärt. Ständigt överbeläggningar och stort ansvar för de sjuksköterskor som arbetar, för vem ska annars ta hand om patienterna? Sjukhusen blöder sjuksköterskor. Blöder sjuksköterskor till kommunen, till Norge och till bemanningsföretag. Varför? För Lönen, Arbetstiderna och minskad stress. Så enkelt är det.

När sjuksköterskor organiserar sig, ställer krav på skälig lön, god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet då går kliniker istället ihop mot sjuksköterskorna och beslutar enhetligt om lön under de 25000 som sjuksköterskor begärt. Och jag undrar; hur vore det om kraven kom från läkargrupp? Läkarbrist anses i allmänt allvarligare än sjuksköterskebrist och skriverier om läkarbrist för några år sedan resulterade i samarbeten mellan läkarförbundet, landsting och SKL i vissa län. Sjuksköterskebristen verkar dock inte ge diskussioner om några samlade lösningar. Corren skriver istället att 11 miljoner lagts ut till bemanningsföretag (för flera professioner) under januari och februari i år. Kortsiktigt och dumdristigt.

Jag hör att man ser över US för fler vårdplatser. Jag undrar vad man letar efter. Vi har gott om skrubbar, duschrum, förråd, samtalsrum och personalrum. Vad som saknas är tillräckligt med personal så att patientsäkerhet och god arbetsmiljö kan garanteras. Det är konstigt att trots neddragna vårdplatser, färre sjuksköterskor och tydligt uttryckt att de som arbetar får arbeta lite mer så är det ingen som pratar om bristande patientsäkerhet. Istället säger man att patientsäkerheten är inte hotad. Och jag tänker, särskilt efter ensamt ansvar som sjuksköterska för 9 patienter, att nä jag kan inte garantera patientsäkerheten.

Nio dagar av tio klarar jag att axla det ansvar det innebär att vara sjuksköterska. Jag kan känna att de sju-nio patienter jag ansvarat för fått den vård som tillståndet krävt. En dag av tio är jag inte säker. Den dagen känner jag att jag inte hunnit med, att jag inte med säkerhet kan veta att alla fått vad de behövt. Jag har varit tvungen att prioritera en sjukare patient.

Jag tycker mycket om mitt jobb, men det är inte för intet vi ibland skämtar om att man borde köpa in våningssängar. Att vi kommer behöva fundera över vem som är kontinent och mobil nog att ta överslafen.

Hoppas att jag inte blir sjuk i sommar. En plats i korridoren lockar inte särskilt. Inte den i överslafen heller.

Den blir en intensiv vår

Vårtecken

• Lökarna trängs i rabatten 
• Jag har klippt ner lavendlarna
• Vårskorna är på och vinterjackan av 
• Vi har köpt fröer

 Stresstecken

• Jag har slutat sopsortera
• Jag kollar kalendern flera gånger per dag och den snurrar ständigt i mitt huvud
• Jag är ineffektiv och jobbar på flera projekt samtidigt
• Jag smyggooglar på lugna get-aways och mysiga bruncher
• Har inte hunnit så fröerna
• Har inte hunnit gå iväg med allt avklippt ris

April kommer att flyga förbi i ett enda swisch med innehåll av praktik på heltid, studieuppgifter och utbildningsdagar. Jag önskar mig en ledig dag varje, eller åtminstone varannan vecka, att jag kan fortsätta vara en bra mamma, en halvdan fru och en vän som finns där.

... Om inte så ses vi i maj. Eller juni.

/E

Konsumera mera

Idag dör jag den långsamma artikelgranskningsdöden. Inte så välkänd kanske, men plågsam. Gu jag har tagit så många pauser för att det riktigt kryper i kroppen när jag sitter med granskningsmallar och metodiklitteratur. En bit i taget.

I övrigt töväder, vattenskada och rastlös stress. På sista tiden har jag omedvetet gått och funderat på vad jag kan köpa för att bota min rastlöshet och stress. Vad nu ett nytt soffbord skulle kunna göra åt det! Då går jag apatiskt runt i affärer (eller på nätet) och blir sedan nedslagen för att inget jag hittar kan köpa mig lycka eller lugn. Inte så förvånande, utan snarare en definition på konsumtionssamhällets ständigt rastlösa oro. Ha-begäret. Ägandet. Förnyelsen. Lösningarna på alla möjliga problem. Vi "lyxar till det" med kaffe och en inredningstidning för att få lite lugn, och plötsligt måste vi göra om hela hemmet.


Och med de orden ser jag verkligen fram emot Ikeas nya kollektion Bråkig. Den är som våren. Och ni vet ju att jag längtar.

/E

Kom då.

Om vad som komma skall. Snart snart snart. Tack.

kaffetåren den bästa är

Jag hade kunnat sova hela dagen, men plötsligt står lilla E upp i sängen och ropar "nu  är det inte mörkt längre!". Vi åt frukost vid tvn och kaffe har sällan varit så gott som dagens första mun.

Ja ljust är det sannerligen med det fluffiga täcke som ligger över allt, men jag längtar vår. Jag längtar förändring. Det sistnämnda resulterade i ett frisörbesök igår och jag kom ut därifrån med väldigt rakt hår. De står alltid med plattången i högsta hugg när man kommer in, och visst blev det förändring om jag ska lita på kollegornas reaktioner. Min man märkte nog ingen skillnad bortsett från de hundralappar som drogs från vårt gemensamma konto, men vad kan man begära.

Puss å hej.